State of Mind

Vi lever i en speciell tid, en omtumlande tid när många människor börjar vakna. Det är viktigare än någonsin att meditera och att höja sin egen vibration, att yoga, att äta bra mat, att röra på kroppen, att ha roligt, att skratta, att leka, att känna uppskattning!

 
 

Jag såg en film med Jim Carrey på Netflix häromdagen, det är en slags dokumentär om hans arbete med filmen ”Man on the moon” om komikern Andy Kauffman. Jimpa berättade att han gick in i rollen som Andy så mycket att han tillslut inte visste var han började och Andy slutade. Och att han efter filmen hade svårt att veta vem han var. Han pratar om att när man improviserar, hur ärlig man är då. Jag känner igen det. Jag tänker att man är helt öppen för vad som helst, när man improviserar, det måste man vara, annars kommer det inget, det gäller att hamna i flow, och om man inte släpper taget om sig själv, så hamnar man inte i flow.

”Släpper taget om sig själv” ? "Jag släpper taget om mig själv."

Det är en märklig grej att säga eller hur?

Hur kan jag släppa taget om mig själv?

Då försvinner jag ju, eller?

Och det är väl det man gör när man är i flow, man släpper sin person, sina invanda mönster och sina tankar, man släpper dom och för en stund är man fri från sig själv. Att spela en roll i en film eller på teater, är att spela någon annan, att ge liv åt en annan person. Det är egentligen ingen skillnad på att göra det, än att bara bstämma sig för att ”spela en annan” imorgon när jag vaknar. Jag behöver inte spela Cecilia imorgon, med alla mina rädslor och begränsningar, jag kan ju välja att spela en annan person, ta på mig en annan personlighet, välja att vara fri, att vara en som följer flödet och glädjen och som bara har roligt.

För vad är personlighet egentligen?

Man föds, och är en liten människa so är helt ny och ren från andras åsikter om en, och som liten vet man väldigt mycket om vad som är bäst för en, man följer bara med i flödet, låter dagarna vara som dom är, och gör det man måste och vill göra; äta, sova, bajsa, osv. Men så blir man äldre, och börjar förstå att ens beteende får konsekvenser och att bli belönad för att man är ”duktig och snäll” är roligare än att få en utskällning för att man gjort ”nått dumt” osv. Så man lär sig hur man ska vara. Den personen bygger man på under livet, tills man en dag inte har en aning om vem man är längre.

Och då börjar man längta efter att hitta sig själv igen.

Så man, JAG,  testar att meditera, och det är då jag fattar att det enda jag någonsin vill, det som gör att jag  har blivit den personen jag är, är att jag bara vill vara lycklig.

 

När jag sitter i meditation och känner hur blodet strömmar genom kroppen, när jag hör och känner hjärtat slå, när jag känner mig sammanlänkad med universum och allt och alla, då är jag lycklig. På riktigt.

Det är då jag verkligen fattar att jag behöver inte gå utanför mig själv för att hitta lyckan, den går inte att hitta där ute, utan den finns alltid inom mig. Jag måste bara tillåta mig själv att känna den. Men den finns där. Det är mitt grundläggande State of mind, min bas som alla mina beslut tas ifrån.

Jag är glad att jag kommit så långt att jag förstår att mitt ”jobb” är att må så bra som möjligt, att välja de lätta vägarna och att känna efter innan jag reagerar. För när jag är glad och mår bra, så kommer allt det andra jag ber om i mitt liv, att falla på plats.

Jag vet inte hur, jag vet inte när, men det kommer när det kommer.

Så unna dig stillhet och lyssna inåt, och släpp taget om dig själv imorgon, lev utifrån dina spontana känslor.

Se vad som händer!  

Enkel närvaro- incheckning

Upplever jag allt det här nu, eller betraktar jag det bara? Det är en tanke som slår mig ofta, när jag känner det som om jag flyter ovanpå min tillvaro.

Som nu i morse.

Jag drack kaffe ute på altanen, påpälsad med vinterjacka, men ändå med en känsla av vår i kroppen. Fåglarna sjöng, kvittrade med full hals, luften var klar. Jag satt där och försökte ta in allt jag upplevde. Men kom på mig själv med att vilja ta en selfie och lägga ut på insta, sen kunde jag sitta och njuta av det som var. Knasigt va? Som att det jag upplever inte riktigt finns fören jag har delat med mig av det. Kan jag inte bara sitta där själv och bara vara i det som är?

 

Då kom jag på en ”närvaro-övning”, som jag hörde om för några år sen. Det är enkel, man sitter bara med öppna eller stängda ögon, tar några djupa andetag, sen så frågar man sig själv tyst; ”Vad ser jag nu? Vad hör jag nu? Vad känner jag nu?” På det sättet blir man mer medveten om sin omgivning och blir mer närvarande i den stunden. Så det gjorde jag i morse när jag satt där.

Jag såg gråa moln blandade med rosa strimmor, färgade av soluppgången, jag hörde talgoxen ivrigt sjungandes, och jag kände kaffekoppens värme i mina händer.

Sen kände jag att det var dags att gå in och värma mig, för visst, det känns att våren är på intåg, men det dröjer ett tag till tills jag kan sitta ute länge på altanen och dricka kaffe.

 

Allt gott!

 

Cecilia

Dag 30

 
Fördel med att meditera varje morgon kl.05-06; det är förmiddagsfikatajm redan vid 09. 
Nackdel: det blir för mycket fikatajmer.
Alltså, det är bara en win-win för mig:)
30 dagar har jag nu suttit varje morgon i en timme och mediterat. 30 timmar av meditation har det blivit, frågan är om det gett mig nånting? Jag märker att jag liksom väntar på att nåt ska hända, att jag ska få en uppenbarelse av nåt slag, höra röster som säger till mig vad som är meningen med mitt liv, vad jag ska göra, vad mitt syfte är. Förutom den där knuffen i sidan som jag kände häromdagen, har det varit tyst. Ja, om man inte räknar alla samtal jag håller med mig själv i huvudet, men hittills har dom bara handlat om stressrelaterade saker. Knappast några svar där. 
Men, så imorse fick jag en känsla av kontakt med någon, eller något. En svag röst, eller mer som en förnimmelse av en röst.
Och så hörde/kände jag en viskning:
Följ glädjen. 
Jaha. Så enkelt?!
Det är ju också en win-win för mig, att följa glädjen kan ju inte vara annat än KUL! 
 Så, jag har bestämt mig att välja det som är roligt, eller roligare, i alla de små valen jag gör varje dag, om det så bara är att unna mig en fika till!
 
Allt gott,
Cecilia