Tack 2016 för allt du lärt mig

Så var det snart slut, året 2016.

 

Det har varit ett märkligt år med mycket lärdomar om livet, om mig själv, vad som verkligen betyder något och vad jag egentligen vill och tycker är kul. Jag har synat många saker i sömmarna vilket har fått mig att komma nämre den verkliga kärnan av vem jag är, och inte bara fortsätta att identifiera mig med den invanda, gamla bilden av den jag ”borde” vara, eller den jag ”alltid” varit.

 Min dagliga meditationstimme under drygt 100 dagar gav väldigt mycket. Framför allt förstår jag nu hur viktigt och bra det är att meditera.

När min hjärna ”brinner” av alla tankar, när det liksom virvlar runt svarta moln innanför skallbenet och jag ser allt som med skyddslappar för ögonen, då är det absolut bästa jag kan göra att sätta mig och meditera. Även att det är det absolut sista jag vill göra i just den stunden, eftersom mitt ego tycker att ”jag har minsann rätt att vara arg och sur, så jag tänker minsann fortsätta vara det!” Men när jag fångar upp mig själv och sätter mig ner och bara är, så försvinner egot mer och mer, tills det bara finns kvar en skön känsla av frid.

Meditation är grejen. Ett så enkelt sätt att rensa tankarna och komma bort från känslor som är baserade på rädslor och invanda föreställningar.

 Jag känner starkt att när jag följer glädjen och gör det jag tycker är roligt så vecklar det ut sig en helt ny värld framför mig som är lustfylld och full av flow och snabb energi. En värld där allt jag gör är helt i linje med den jag är, och alla mina drömmar går i uppfyllelse.

Att vara i linje med mig själv är den härligaste känslan i hela världen.

När allt bara funkar, saker och ting löser sig, alla jag möter är trevliga och tillmötesgående, det känns som om jag är ostoppbar och kan klara av allting! När jag är i flow, då är jag i linje med mig själv. Det känner jag i hela kroppen. Jag upplever det som ett lustfyllt pirrande som ligger i hela kroppen, en förväntan, typ som det jag kände när jag var liten, kvällen innan julafton.

En förväntan på att något bra ska hända.

När jag unnar mig att slappna av, släppa taget om min tillvaro, skita i alla borden och måsten, strunta i att bry mig så mycket om hur det ska bli i framtiden, när jag verkligen lyckas med att släppa allt, det är då det brukar komma riktigt roliga grejer i mitt liv. Inte på en gång, men efter några dagar, när jag har höjt min energi och kommit upp i vibe, så brukar det dimpa ner.

 Så, mitt nyårslöfte, blir att lyssna till mig själv ännu mer och att bli bättre på att följa glädjen, i både de små och stora valen.

 

Tack för det här året, vi ses under 2017!

 

Allt gott,

Cecilia

En idé blir en mapp, blir en bok

Så. Jag skriver på en ungdomsbok.
Det är en historia som har legat ett tag på datorn, nånting som jag skrev ihop ganska snabbt för ett år sen typ.
I går öppnade jag upp det dokumentet och började läsa, och det är faktiskt riktigt bra! Det är en intressant karaktär som man får följa och man vill veta mer om henne och hur det ska gå för henne. Jag blir intresserad av historien och vill veta mer, så jag måste ju bara skriva klart den!
Där kommer mitt stora hinder.
Jag har nämligen en tendens att tröttna när det blir för långa projekt. Jag ser liksom inte slutet och då kommer Lejonet fram i mig, (stjärntecknet alltså) jag blir lat och omotiverad, eller hittar plötsligt på tusen andra saker jag bara måste göra så att jag, hoppsan, inte hinner skriva nånting alls under en dag.
Jag vill verkligen avsluta ett bokprojekt. Det vore så underbart att skriva klart nånting och liksom känna att "japp, det funkade, jag klarade av det, jag gav inte upp, jag skrev en bok!"
Det vore gött att ha en plats att gå iväg till för att skriva, typ ett kontor, eller en skrivalya, så att det blir en grej av att jag går iväg och skriver. När jag sitter hemma är det så lätt att börja plocka in i diskmaskinen eller vika tvätt eller städa ... ! Allt sånt där blir såååå viktigt helt plötsligt. Men jag brukar kunna hejda mig, stanna upp och säga högt till mig själv att "nu får du fanimej lägga av och rensa diskhon, du har viktigare saker att göra, typ skriva en bok och förverkliga dina drömmar!"
Ett sätt som jag lurar mig själv på är att jag sätter timer på 30 minuter, och under den tiden ska jag skriva, oavsett hur dåligt eller bra, så ska jag bara skriva. Ofta kommer jag in i ett flow och när klockan ringer så förlänger jag med ytterligare 30 min.
Under våren ska jag unna mig att skriva mer. Kanske att jag ska boka in en dag i veckan som är "min skrivdag" och som är lika viktig som en jobbdag.
Det vore nåt.
 
Jo, jag ska nog Unna Mig ;)
 
Allt gott,
 
Cecilia

Dag 117

Min meditationschallenge började med att jag skulle sitta en timme varje dag i 100 dagar.
Jag började på min födelsedag 8/8. Satte mig på en stol, fötterna i golvet, händerna i knät, satte timer på mobilen på en timme. Redan efter några minuter ( eller sekunder ), började det krypa i kroppen. Hur skulle jag nånsin kunna sitta still i en hel timme? Men så fick jag upp Kyle Cease i huvudet, han som inspirerat mig till att köra det här racet, och jag hörde honom säga nåt han sagt på ett youtubeklipp; "Just show up".
Då kände jag efter. Varför var det så otroligt jobbigt att sitta still?
Jag behövde inte göra nåt, inte stå på huvudet, inte göra tvåtusen armhävningar, inte ens tio. Jag behövde inte prestera alls. Jag behövde bara "show up" bara vara med mig själv i den stunden.
Den tanken fick mig att sitta kvar, och plötsligt hade timmen gått.
 
 
De första 40 dagarna var jag konsekvent; gick upp 05.00 och satt till 06.00. Men sen kände jag att min kropp behövde sova mer, så då satte jag mig efter jag lämnat barnen istället. Tänkte att tiden på dygnet spelar ingen roll, huvudsaken är att jag gör det liksom. 
 
Nu har det gått 117 dagar och jag har mediterat varje dag, inte en hel timme varje dag, men minst en halvtimme. Ibland har det blivit uppdelat på två gånger och ibland har jag haft möjlighet att köra längre.
Huvudsaken är att jag mediterar nånting varje dag.
 
Varför?
 
Det är den enda tiden på dygnet då jag bara är med mig själv. Kvalitetstid, egentid, med mig själv. Jag rensar ut tankar som jag tror på som inte gynnar mig och ersätter dom med känslor som ger mig glädje, välbehag, lycka. Jag "synar" mig själv; när en tanke kommer upp som jag känner obehag inför, eller stress, så istället för att dämpa den med att kolla på Netflix eller trycka undan den med att äta nåt, så sätter jag mig i stillhet och lyssnar på vad den säger, egentligen.När jag gör det så märker jag att väldigt mycket av det som framkallar stress hos mig är egentligen inte ens min business.
Förstår du vad jag menar med det?
Jo, jag är inne i andras business genom att anta en massa saker som dom tänker och tycker om mig, som inte ens behöver vara sanna. Sanningen är att jag aldrig vet vad annan tycker om mig, så jag kan lika gärna släppa det och stanna i min egen business istället.
En annan grej jag gör är att jag spelar upp en film i huvudet om en mörk framtid där allt går åt helvete, ingenting kommer nånsin gå vägen, det spelar ingen roll hur mycket jag kämpar. När dom där filmerna börjar rull på bästa prime time så hämtar jag inga popcorn (rolig tjej =)) utan istället tar jag tillbaka tanken till här och nu. I nuet har jag inga problem, allt är som det ska och vem vet vad som är bra eller  dåligt?
När jag märker att mina tankar flyger iväg och jag plötsligt sitter med käkarna spända och andningen uppe i halsgropen, bara pga mina egna tankar som inte ens är sanna, så säger jag tyst till mig själv, "Jag är", och så fokuserar jag på andningen igen.
Då brukar det lugna ner sig i kroppen, jag kan känna hur skönt det är att bara vara närvarande i nuet.
Ingenting i det yttre har förändrats, men inom mig har det skett en förändring som hjälper mig att leva mitt liv utan begränsningar lite mer, varje dag.
 
Allt gott!
 
Cecilia