En vägg utan...?

 Ser du vad som som saknas?
En ledtråd; när jag var liten hade vi en som var stor och tjock med fyrkantiga knappar på som man fick gå upp ur soffan för att trycka på om man ville byta kanal. Sedan byttes den ut mot en annan variant som fortfarande var ganska stor och tjock, men med lyxen att komma med fjärrkontroll, så att man kunde zappa mellan 1, 2, 4 snabbt utan att lyfta på fläsket.  
Nu för tiden har vi en som är ganska liten, platt och som har väldigt mång kanaler och smarta lösningar.
 
Har du gissat rätt tro?
Just det; TVn!
 
 
Min man lyfte bort den och ställde ner den i källaren. När barnen kom hem efter skola och förskola så ville dom kolla på TV, av ren vana. Men där va det som sagt tomt. Dottern reagerade med ett högt "MÄH!!" och gick in till sitt rum med en rejäl smäll i dörren och sonen frågade "varför?" Och vi svarade att vi ska ha en skärmfri period här hemma nu ett tag. Han blev nog lite besviken, men efter ganska kort stund så var det ingen som pratade mer om TVn.
Vi hade faktiskt en väldigt härlig kväll tillsammans!
Åt middag i lugn och ro, ingen TV som lockade, och när barnen fick lite efterrätt ville dom så gärna sitta i soffan framför TVn och äta, men eftersom den inte var där, så satte vi oss bara i soffan och pratade istället. 
 
Sedan blev det disco och gos med kaninerna innan tandbortsning och nattning.
 
 
Och just det; barnen LEKTE dessutom SNÄLLT med VARANDRA!!!
Asså, det har inte hänt många gånger under de här julveckorna kan jag säga ... 
 
Så min utvärdering so far av att inte ha TVn framme är att det verkligen gör så att vi umgås mer tillsammans i familjen, vilket i sin tur ger lugnare och gladare barn,och föräldrar, eftersom vi är närvarande med varandra och inte hela tiden söker efter distraktion av annat. 
Och jag vet! GRANEN ska UT!!!
Men det är ett annat blogginlägg =)
 
 
Allt gott!
 
Cecilia
 
 
 
 

Igår var den bästa dagen i mitt liv ...

Igår var den bästa dagen i mitt liv!

Jag vakande utvilad och kände mig pigg och frisk i kroppen. Klar i huvudet och frisk i kroppen.

Jag gjorde yoga i lugn och ro, sedan gjorde jag iordning frukosten för familje; tände ljus och dukade vackert. I lugn och ro gjorde jag iordning mig, innan jag väckte barnen.

Jag pussade på in dotters lena kind, hon rörde på sig och vaknade till, kramade mig och log. Min son drog mig till sig när jag snosade på hans kind med min näsa, och jag var fast i hans grepp. Vi gosade en liten stund, innan frukost. Vi åt tillsammans, jag och min man och våra underbara barn, i lugn och ro, innan det var dags för påklädning.

Promenaden till skola med dottern var magisk. Frost på vägen, och solen som långsamt steg fram ur molnen. Vi pratade om hästar som är min dotters favoritämne, och vi galopperade fram, hoppsade fram till skolan, lekte att vi red på hästar. Jag gav henne en varm kram innan hon gick in i klassrummet.

Min man lämnade vår son på förskolan och när vi kom hem igen, satte vi oss och mediterade.

Jag upplevde en härlig känsla och kände att jag kom upp i vibration av min meditation, sedan åkte jag in till stan och träffade en kär vän. Vi hade en underbar lunch och pratade om härliga saker som lyfte vår vibe ännu mer! Skratt och inspiration flöt mellan oss som vågor och när jag åkte hem igen var jag fylld av inspiration och glädje och känsla av att jag kan göra vad jag vill i mitt liv.

Att jag är skapare av mitt eget liv.

När jag hämtade mina barn fick jag varma kramar och vi hade en härlig eftermiddag tillsammans, bakade julgodis och skrattade tillsammans.

Min man och jag dansade i köket till nån knasig jullåt, och barnen skrattade.

Sedan åt vi en god middag innan vi kollade på film allihopa nära i soffan.

När jag nattade min dotter sa hon; mamma, jag tycker om dig, och kramade mig, snusade mig i halsen. Jag tycker om dig med, svarade jag och pussade hennes lena kind.

Min man nattade vår son och när vi kom ut från barnens respektive rum satte vi oss vid köksbordet och pratade om vår härliga dag som vi upplevt. Sedan satte jag mig och skrev en stud och han skev en ny låt.

När vi sade godnatt till varandra log vi så att det glittrade i ögonen.

Jag älskar dig. Jag älskar dig med. 

 

 
 

Back to school

 

Att vara förälder är det svåraste, mest utmanande jag nånsin upplevt. Vissa dagar, perioder, förstår jag inte hur allt kan kännas så sjukt jobbigt. Jag hatar att vara en mamma som tjatar, ändå så hör jag min röst säga saker på repeat; dags att klä på sig, dags att klä på sig, dags att klä på sig …

Det spelar ingen roll om jag har förberett barnen på att snart är det dags att klä på sig, när det väl är dags så skiter dom fullständigt i mig.

Så här är det inte jämt, verkligen inte, men när såna här morgnar och dagar kommer, så känns det som om allt är svart, att jag är den absolut sämsta föräldern på jorden och att jag bara vill gå iväg och stänga in mig i en grotta nånstans långt långt borta.

Och sen, när jag äntligen fått iväg barnen till skolan så kommer det dåliga samvetet.

Med en melankolisk melodi som soundtrack spelas hela morgonen upp i mitt huvud som en scen tagen ur en film producerad av SVTdrama.

Med lite distans, asså jag pratar om typ 10 minuters distans, så ser allt så enkelt ut, och att komma försent känns inte längre som det värsta som kan hända. Med lite distans förstår jag att mina barn bara är barn, och att dom gör helt rätt i att bara vara som dom är och att inte lyssna på mig. Så klart att dom hellre vill chilla och äta frukost i hundra timmar till, istället för att klä på sig och gå ut i den mörka vintermorgonen.

Och då blir jag irriterad på att skolan måste börja så himla tidigt! Varför ska man jaga upp kidsen när de är som tröttast, kan man inte börja lite senare på dagen?

Återigen, när jag är på en low vibe så känns allt som helvete och det känns som om alla konspirerar mot mig, att allt är till för att jag ska ha det så djävligt som möjligt.

Och det är ju inte sannningen, jag vet.

Men hur gör jag då, när jag är mitt inne i en sån där svart känsla? När det känns som om jag har skygglappar på mig och bara ser svart? Hur gör jag för att inte säga dumma saker, höja rösten, stressa på med påklädning och hur gör jag för att behålla min high vibe?Hur gör jag för att vara en snäll människa i såna lägen?!

Jag vet att jag måste ta hand om mig själv innan jag kan hjälpa andra, så därför går jag upp 6 varje morgon och gör min yoga, ås att jag vaknar i lugn och ro. Helst vill jag meditera också, men då måste jag gå upp så himla tidigt, och det pallar jag inte.

Sen vet jag att jag har en painbody som ibland blossar upp, som triggas av stress, och att jag hatar att komma försent, även att det inte är farligt att göra det, ju. Min stress över att vara sen, för jag över på mina barn, när det egentligen inte spelar någon roll.

HUR DUMT?!?

Fördelen är att jag är medveten om detta, jag sitter ju nu och skriver om att jag vill förändra mitt beteende.

För några år sen hade jag bara skyllt på omständigheterna, eller på barnen, men nu vet jag att det bara är jag som kan förändra mitt sätt att se på saker.

Det viktigaste nu, för att ha en fortsatt härlig dag, är att göra saker som känns bra, som gör mig glad. Typ att skriva, dricka kaffe, ta en peppis, leka med min son som är hemma från förskolan idag, inte ta allt så allvarligt.

Och framför allt; INTE ÄLTA DEN DÅLIGA VIBEN!!

Inte berätta historien om att jag är en dålig förälder om och om igen, sluta tjata på mig själv, och när det är dags för påklädning igen, strunta i om vi blir sena, och låta det ta den tid det tar.

Jag ska unna mig att läsa i boken Med känsla för barns självkänsla också, back to School liksom.

Ha en bra dag!