Det som är jag

Det här är jag, 4 år.

Jag är en glad tjej som bor med mina föräldrar på valhallavägen i Stockholm. Mamma har brunt lockigt hår och pussar mig mjukt och pappa busar och leker med mig och läser saga med olika röster.

Min avdelning på mitt dagis heter blåsippan och utanför dörren står det snödroppar en dag i mars. Jag hoppsar fram med morfar och berättar om min dag; ”Morfar, vet du aaaatt … ”

Det bästa jag vet är att sitta vid mitt lilla bord i mitt rum och äta mandariner och lyssna på Disneysaga på kassetband; ”När du hör det här – PLING! Så är det dags att vända blad.” Eller att rita.

Jag önskar mig en lillebror och i oktober kommer han. Min lillebror. Jag kör runt med honom i dockvagnen, utklädd till vuxen, i mammas klackskor.

Vi flyttar till Täby, till en villa med stor tomt. Jag får hjälpa till att måla fönsterramar, målar utanför och får skäll av pappas kompis. Det känns skämmigt. Men pappa ler och säger att jag kanske kan tvätta penlsarna istället?

Åren går och jag får två syskon till, en syster och en till bror.

Morfar tar med oss på äventyr i skogen; ”Titta! Godisfågeln!” ropar han och när vi böjer bak huvudena så långt vi kan för att få en skymt av den spännande fågeln, så lägger han ut bitar av mjölkchoklad på den mossiga marken. ”Nej men! Han har bajsat!”sägre han sen och pekar på marken, och vi skrattar och äter kall choklad tillsammans. Jag är glad, jag tycker om att spela in radio på mitt rum med min mikrofon av plast och jag älskar att dansa och sjunga. Så jag dansar och sjunger, på dansskolan och i musikklassen, och på formationsdisco-tävlingar och sångtävlingar runt om i landet.

Jag drömmer om att bli känd. Vill bli som Carola.

En annan dröm jag har är att dubba tecknad film. Hemma ser vi ”Robin Hood” tjugotusen gånger och ”Sunes jul” tiotusen gånger. Pappa är som Rudolf.

Åren går och jag blir musikalartist. Spelar olika roliga roller på stora scener. Sjunger och dansar för massor av männsikor som applåderar glatt. Och jag dubbar tecknad film. Roliga roller med knasiga röster. 

Jag lever min dröm. Även att jag inte är känd.

Men jag är fortfarande en glad tjej som älskar att sitta vid mitt bord, och skriva och rita.

Kärnan av det som är jag kommer alltid att finnas här, den är konstant som den alltid har varit ända sedan jag föddes. Men jag ändrar känslor och tankar och preferenser om vad jag tycker om. Jag låter inget definiera mig utan försöker att följa glädjen i valen jag gör.

 

Allt gott,

 

Cecilia

 

 

Meditera mera

Jag har börjat ett nytt meditationrace!
Jag har ju mediterat varje dag länge nu, men nu är jag sugen på att verkligen ta en koncentrerad period igen med längre tid, så som jag gjorde i somras med mitt 100-dagars-race.
Två morgnar i rad har jag gått upp lite tidigare än resten av familjen, gjort lite Yoga i typ 10-15 min och sen satt mig, blundat och bara varit i 30-45 minuter.
I morse så somnade jag till flera gånger, men så påminde jag mig om nuet genom att tänka på mantrat "Sat Nam" och "Jag Är".
Sat på inandning, och Nam på utandning. Samma sak med Jag Är.
Det får mig att komma tillbaka till min kropp, att känna närvaro.
Det är skillnad för mig att flyga iväg så mycket i tankarna att jag inte är kvar i rummet alls, och att komma till ett tillstånd av bara varande där jag inte känner skillnad på mina fötter och mitt huvud, typ.
Den känslan är underbar, det pirrar i huden och det känns som jag sitter i ett moln av sockervadd, bara mjukt och lent och tankarna är stilla.
Wow alltså.
Det jag gillar med att meditera på morgonen är att dagen får en bra start.
Jag blir en trevligare människa att vara med, blir en bättre förälder och partner.
Plus att jag får egentid.
Win-win helt enkelt.

Allt gott!
 
Cecilia

En dag på jobbet

Direkt från Oscarsteatern i Stockholm! Jag sitter i logen och skriver. På scen är det fullt ös, just nu med ett nummer som drar ner stora applåder och högljudda skratt, men jag har paus innan jag ska in på scen igen.
Det är härligt att jobba i ett hus fullt med så mycket glädje, varje kväll. Idag har vi redan spelat en matiné, det är alltid dubbla på lördagar, och efter ikväll ska vi fira att vi har spelat Oscarsrevyn hela 80 gånger sedan premiären i september!
Vilken lyx att få vara med i sett sånt här fint sammanhang, med snälla, begåvade människor runt omkring mig. Vilken lyx att bli bjuden på bubbel av teatercheferna, vilken lyx att få jobba i ett sånt vackert hus. Vilken lyx.
Till hösten blir det något annat, ett mycket spännande projekt på Göta Lejon som skrivs i denna stund. Spännande!
 
 Nu är det snart dags för entré! 
Allt gott!
 
Cecilia