Dag 10

Dag 10.

Timmen gick fort idag, och även fast jag var sååå trött i morse, så gick jag upp 06. Barnen vaknar ändå vid typ 7, och jag visste att idag var tiden på morgonen min enda möjlighet till egentid så det blev värt det. 1 timme på insight timer som är en app på iphone, där man kan välja att lyssna på guidade meditationer eller ha en timer igång, med klockor på olika intervaller, om man vill bli påmind om hur mycket tid som är kvar, har gått. Jag har en klocka efter 30 min, för att det är skönt att få en liten påminnelse om att ta till vara på tiden som är kvar, istället för att längta bort den, och så slipper jag sitta och undra över hur lång tid det är kvar.

 
 
 Jag håller på att skriva på en bok, eller novell, eller vad det nu blir. Hur lång måste en bok vara för att vara kallad för roman? Hur som helst, jag har inte haft tid att skriva alls den senaste tiden, typ sedan mars, det har varit mycket dubb och mycket familj osv. Inget att klaga över, det är bara roligt att det händer grejer och att jag jobbar mycket, men det gör att jag ser fram emot min planerade skrivtid i sommar. 4 egna dagar. Då ska jag skriva. Men jag kan ju passa på innan dess. Jag märker att jag blir lat och tänker att det där gör jag sen. Men så fick jag upp vad Kyle Cease har sagt en gång, ”Vill du vara konsument, eller producent?” Och där känner jag starkt att om jag sätter mig och kollar serier på Netflix då är jag bara konsument, men om jag sätter mig och skriver, så är jag producent. Oavsett om det blir något av det jag gör, så gör jag ändå nått. Och jag mår bättre av att göra än att bara sitta och glo på andra som lever drömmen som skådespelare. Om du fattar vad jag menar.

Allt gott,

Cecilia

Bara vara

Jag sitter ute på landet och ser hur två änder flyger ner mot vattnet för att landa. De flyger jämsides med varandra och precis samtidigt gör dom en sväng och landar bredvid varandra i vattnet. Inte ett ljud har yttrats, ingenting som jag hört i alla fall, och en tanke slår mig; Hur kommer det sig att vi helt accepterar att djur kommunicerar med varandra på ett sätt som är ordlöst, men att vi har svårt att inse att vi människor också kan göra det? Och det faktumet att vi inte ifrågasätter vad t.ex. rådjuret gör hela dagarna, eller varför den där fågeln bara sitter där i trädet, skulle kunna ge oss insikt i hur vi själva väljer att leva våra liv.

 
Tänk om det vore lika accepterat för oss människor att bara sitta och vara. Inte göra någonting. Tänk om man kunde vara bäst på att inte göra någonting. Egentligen borde ingentinget vara utgångspunkten för allt vi gör. Istället för att stressa runt och försöka vara på alla platser samtidigt, finnas på stand by hela tiden, så skulle man kunna börja med att bara vara, och sen ta aktion med det man måste göra, eller vill göra, för att sedan återgå till bara varandet igen en stund, och sedan iväg igen.

Istället för kaffepauser borde man ha meditationspauser, och i skolorna och på varje arbetsplats, borde man börja dagen med att sätta sig ner och fokusera inåt, känna sitt hjärta, känna sin inre kropp. 5 minuter räcker.

Sen, från en lugn och harmonisk plats, kan man börja sin dag och känna att man är med i sin kropp och att det man gör gör man med full närvaro, och inte som en betraktare utifrån. Hur som helst så tycker jag det är häftigt hur allt i naturen synkar med varandra, och hur djuren bara vet vad dom ska göra. Så häftigt att dom kommunicerar på ett annat plan än vad vi gör, med intuition och inkännande.

Om man stillar sitt sinne en liten stund så vet man ju också, liksom djuren, vad man helst vill här i livet.  

Allt gott,

Cecilia

Barnyoga!

Idag blev jag diplomerad barnyoga-instruktör!
 
Det har varit väldigt utvecklande att gå den här kursen på Yoga Nu i Nacka, främst kanske för att jag varit mer disciplinerad och gjort mycket yoga själv.  Kursen var uppdelad på tre fredagar med både teori/information om vad yoga är och varför det är så bra att utöva det, och så har vi fått underbara yogapass och meditationer. Jag har lärt mig hur jag gör en yogasaga och hur jag håller i ett pass för barn i olika åldrar. 
 
Idag på vår sista kursdag
hade vi en skrivning med en massa frågor. den sista frågan löd: "Varför vill du lära ut yoga till barn" 
 
Jag svarade: 
 
"Tänk om man fick med sig yoga och meditation redan som barn.
Då behövde man inte kämpa så mycket som vuxen med självkänsla, bry sig om vad andra tycker, sitt ego osv.
Barn har närmare till allt det här än vad vi vuxna har, egentligen. De behöver bara bli påminda om var de kommer ifrån - kärlek.
Att lära ut yoga som ett redskap att hitta in i sig själv tror jag lägger grunden till en bättre värld".
 
 
Jag längtar tills tiden finns för mig att ha en egen yogagupp! Så länge är jag glad att jag gjort detta, om inte annat för mig själv och mina egna barn som kommer få bli mina testpiloter :) 
 
Allt gott!
 
Cecilia