State of Mind

Vi lever i en speciell tid, en omtumlande tid när många människor börjar vakna. Det är viktigare än någonsin att meditera och att höja sin egen vibration, att yoga, att äta bra mat, att röra på kroppen, att ha roligt, att skratta, att leka, att känna uppskattning!

 
 

Jag såg en film med Jim Carrey på Netflix häromdagen, det är en slags dokumentär om hans arbete med filmen ”Man on the moon” om komikern Andy Kauffman. Jimpa berättade att han gick in i rollen som Andy så mycket att han tillslut inte visste var han började och Andy slutade. Och att han efter filmen hade svårt att veta vem han var. Han pratar om att när man improviserar, hur ärlig man är då. Jag känner igen det. Jag tänker att man är helt öppen för vad som helst, när man improviserar, det måste man vara, annars kommer det inget, det gäller att hamna i flow, och om man inte släpper taget om sig själv, så hamnar man inte i flow.

”Släpper taget om sig själv” ? "Jag släpper taget om mig själv."

Det är en märklig grej att säga eller hur?

Hur kan jag släppa taget om mig själv?

Då försvinner jag ju, eller?

Och det är väl det man gör när man är i flow, man släpper sin person, sina invanda mönster och sina tankar, man släpper dom och för en stund är man fri från sig själv. Att spela en roll i en film eller på teater, är att spela någon annan, att ge liv åt en annan person. Det är egentligen ingen skillnad på att göra det, än att bara bstämma sig för att ”spela en annan” imorgon när jag vaknar. Jag behöver inte spela Cecilia imorgon, med alla mina rädslor och begränsningar, jag kan ju välja att spela en annan person, ta på mig en annan personlighet, välja att vara fri, att vara en som följer flödet och glädjen och som bara har roligt.

För vad är personlighet egentligen?

Man föds, och är en liten människa so är helt ny och ren från andras åsikter om en, och som liten vet man väldigt mycket om vad som är bäst för en, man följer bara med i flödet, låter dagarna vara som dom är, och gör det man måste och vill göra; äta, sova, bajsa, osv. Men så blir man äldre, och börjar förstå att ens beteende får konsekvenser och att bli belönad för att man är ”duktig och snäll” är roligare än att få en utskällning för att man gjort ”nått dumt” osv. Så man lär sig hur man ska vara. Den personen bygger man på under livet, tills man en dag inte har en aning om vem man är längre.

Och då börjar man längta efter att hitta sig själv igen.

Så man, JAG,  testar att meditera, och det är då jag fattar att det enda jag någonsin vill, det som gör att jag  har blivit den personen jag är, är att jag bara vill vara lycklig.

 

När jag sitter i meditation och känner hur blodet strömmar genom kroppen, när jag hör och känner hjärtat slå, när jag känner mig sammanlänkad med universum och allt och alla, då är jag lycklig. På riktigt.

Det är då jag verkligen fattar att jag behöver inte gå utanför mig själv för att hitta lyckan, den går inte att hitta där ute, utan den finns alltid inom mig. Jag måste bara tillåta mig själv att känna den. Men den finns där. Det är mitt grundläggande State of mind, min bas som alla mina beslut tas ifrån.

Jag är glad att jag kommit så långt att jag förstår att mitt ”jobb” är att må så bra som möjligt, att välja de lätta vägarna och att känna efter innan jag reagerar. För när jag är glad och mår bra, så kommer allt det andra jag ber om i mitt liv, att falla på plats.

Jag vet inte hur, jag vet inte när, men det kommer när det kommer.

Så unna dig stillhet och lyssna inåt, och släpp taget om dig själv imorgon, lev utifrån dina spontana känslor.

Se vad som händer!  

Dag 10

Dag 10.

Timmen gick fort idag, och även fast jag var sååå trött i morse, så gick jag upp 06. Barnen vaknar ändå vid typ 7, och jag visste att idag var tiden på morgonen min enda möjlighet till egentid så det blev värt det. 1 timme på insight timer som är en app på iphone, där man kan välja att lyssna på guidade meditationer eller ha en timer igång, med klockor på olika intervaller, om man vill bli påmind om hur mycket tid som är kvar, har gått. Jag har en klocka efter 30 min, för att det är skönt att få en liten påminnelse om att ta till vara på tiden som är kvar, istället för att längta bort den, och så slipper jag sitta och undra över hur lång tid det är kvar.

 
 
 Jag håller på att skriva på en bok, eller novell, eller vad det nu blir. Hur lång måste en bok vara för att vara kallad för roman? Hur som helst, jag har inte haft tid att skriva alls den senaste tiden, typ sedan mars, det har varit mycket dubb och mycket familj osv. Inget att klaga över, det är bara roligt att det händer grejer och att jag jobbar mycket, men det gör att jag ser fram emot min planerade skrivtid i sommar. 4 egna dagar. Då ska jag skriva. Men jag kan ju passa på innan dess. Jag märker att jag blir lat och tänker att det där gör jag sen. Men så fick jag upp vad Kyle Cease har sagt en gång, ”Vill du vara konsument, eller producent?” Och där känner jag starkt att om jag sätter mig och kollar serier på Netflix då är jag bara konsument, men om jag sätter mig och skriver, så är jag producent. Oavsett om det blir något av det jag gör, så gör jag ändå nått. Och jag mår bättre av att göra än att bara sitta och glo på andra som lever drömmen som skådespelare. Om du fattar vad jag menar.

Allt gott,

Cecilia

Bara vara

Jag sitter ute på landet och ser hur två änder flyger ner mot vattnet för att landa. De flyger jämsides med varandra och precis samtidigt gör dom en sväng och landar bredvid varandra i vattnet. Inte ett ljud har yttrats, ingenting som jag hört i alla fall, och en tanke slår mig; Hur kommer det sig att vi helt accepterar att djur kommunicerar med varandra på ett sätt som är ordlöst, men att vi har svårt att inse att vi människor också kan göra det? Och det faktumet att vi inte ifrågasätter vad t.ex. rådjuret gör hela dagarna, eller varför den där fågeln bara sitter där i trädet, skulle kunna ge oss insikt i hur vi själva väljer att leva våra liv.

 
Tänk om det vore lika accepterat för oss människor att bara sitta och vara. Inte göra någonting. Tänk om man kunde vara bäst på att inte göra någonting. Egentligen borde ingentinget vara utgångspunkten för allt vi gör. Istället för att stressa runt och försöka vara på alla platser samtidigt, finnas på stand by hela tiden, så skulle man kunna börja med att bara vara, och sen ta aktion med det man måste göra, eller vill göra, för att sedan återgå till bara varandet igen en stund, och sedan iväg igen.

Istället för kaffepauser borde man ha meditationspauser, och i skolorna och på varje arbetsplats, borde man börja dagen med att sätta sig ner och fokusera inåt, känna sitt hjärta, känna sin inre kropp. 5 minuter räcker.

Sen, från en lugn och harmonisk plats, kan man börja sin dag och känna att man är med i sin kropp och att det man gör gör man med full närvaro, och inte som en betraktare utifrån. Hur som helst så tycker jag det är häftigt hur allt i naturen synkar med varandra, och hur djuren bara vet vad dom ska göra. Så häftigt att dom kommunicerar på ett annat plan än vad vi gör, med intuition och inkännande.

Om man stillar sitt sinne en liten stund så vet man ju också, liksom djuren, vad man helst vill här i livet.  

Allt gott,

Cecilia