Egentid

Morgonen, min egentid.

 

 

Jag älskar att gå upp tidigare än resten av familjen och göra yoga.

Sen om ingen har vaknat sätter jag mig och mediterar.

Sen, om fortfarande ingen har vaknat, gör jag som nu; gör mig en stor kopp kaffe med varm mjölk, häller upp i min favvokopp, brer mig en finncrisp med jordnötssmör, och sätter mig på baksidan i morgonsolen.

 

Det är underbart.

När jag får en sån här start på dagen, har jag lättare att vara en bra människa resten av dagen. Jag får på det här sättet min tid som jag behöver för att må bra.

Och när jag mår bra mår mina barn bra, eftersom jag inte tar ut min frustration av att aldrig hinna göra nått som jag vill, på dom.

Ju mer man gör för att andra ska må bra, om det inte kommer från en plats av ren lycka och faktiskt vilja, desto sämre mår man själv, plus att de som man gör allt det där för, inte upplever det som ren glädje från en, vilket gör att dom i sin tur känner dåligt samvete.

Det må låta jävligt själviskt, men jag tror stenhårt på det där med att ”Sätt först på dig din egen syrgasmask, hjälp sedan andra”.

För om jag inte har sett till att mina behov är mättade, hur kan jag ge något vidare då?

Sen menar jag inte att man ska strunta i att man har familj och barn, att man ska vara frånvarande och egocentrisk, nej, tvärtom!

Min drömbild av en dag tillsammans med mina barn är att jag är närvarande och känner på riktigt för att leka, att jag har kontakt med min glädje och mitt inre barn, så att vi kan ha roligt, på riktigt, tillsammans!

Och det, mina vänner, känner jag mycket tydligare, lättare och mer, när jag hjälpt mig själv först.

Det gäller att hitta en liten stund för sig själv, en liten stund där man bara får vara med sig själv och sina tankar en stund innan dagen drar igång.

Jag säger som jag alltid gör; UNNA DIG att hitta den tiden!

Och kom gärna med funderingar i kommentarsfältet nedanför. Kanske vi kan ge varandra tips på hur vi bäst får till en sån stund?

 

 

Allt gott!

 

Cecilia