Egentid

Morgonen, min egentid.

 

 

Jag älskar att gå upp tidigare än resten av familjen och göra yoga.

Sen om ingen har vaknat sätter jag mig och mediterar.

Sen, om fortfarande ingen har vaknat, gör jag som nu; gör mig en stor kopp kaffe med varm mjölk, häller upp i min favvokopp, brer mig en finncrisp med jordnötssmör, och sätter mig på baksidan i morgonsolen.

 

Det är underbart.

När jag får en sån här start på dagen, har jag lättare att vara en bra människa resten av dagen. Jag får på det här sättet min tid som jag behöver för att må bra.

Och när jag mår bra mår mina barn bra, eftersom jag inte tar ut min frustration av att aldrig hinna göra nått som jag vill, på dom.

Ju mer man gör för att andra ska må bra, om det inte kommer från en plats av ren lycka och faktiskt vilja, desto sämre mår man själv, plus att de som man gör allt det där för, inte upplever det som ren glädje från en, vilket gör att dom i sin tur känner dåligt samvete.

Det må låta jävligt själviskt, men jag tror stenhårt på det där med att ”Sätt först på dig din egen syrgasmask, hjälp sedan andra”.

För om jag inte har sett till att mina behov är mättade, hur kan jag ge något vidare då?

Sen menar jag inte att man ska strunta i att man har familj och barn, att man ska vara frånvarande och egocentrisk, nej, tvärtom!

Min drömbild av en dag tillsammans med mina barn är att jag är närvarande och känner på riktigt för att leka, att jag har kontakt med min glädje och mitt inre barn, så att vi kan ha roligt, på riktigt, tillsammans!

Och det, mina vänner, känner jag mycket tydligare, lättare och mer, när jag hjälpt mig själv först.

Det gäller att hitta en liten stund för sig själv, en liten stund där man bara får vara med sig själv och sina tankar en stund innan dagen drar igång.

Jag säger som jag alltid gör; UNNA DIG att hitta den tiden!

Och kom gärna med funderingar i kommentarsfältet nedanför. Kanske vi kan ge varandra tips på hur vi bäst får till en sån stund?

 

 

Allt gott!

 

Cecilia

Mitt eget sätt

 

 Dag 16

 

 

Jag vet inte om det är en ursäkt från min hjärna, eller om jag faktiskt tycker såhär, men jag har ändrat mitt 100 dagars-upplägg. Istället för att sitta i 1 timme så sitter jag 30-45 minuter. Då hinner jag göra yoga innan i typ 20 minuter också, och det är så skönt för min kropp, och detkänns viktigt att få in under dagen. Dessutom är morgonen den bästa tiden för yoga tycker jag, och efter ett enkelt pass är jag mer i min kropp och kan komma in i meditationen bättre, utan att somna,som det lätt kan bli om jag sätter mig och mediterar precis när jag vaknat. Hm....?

 

Kanske är det bra att jag ändrar, kanske är det som sagt bara en ursäkt som min hjärna hittar på. Oavsett tror jag på att följa det som känns bra och roligt, och när jagsitter 30 minuter är det bara härligt, high vibigt, och det är ju det jag ska följa, eller hur? Jag tror inte på att meditationen ska vara kämpig. För mig är det en tid, en stund för påkoppling av sitt eget sanna jag och att sitta och lämpa med det känns fel fr mig. Alla är vi olika, och alla gör som som vill. Men att känna en härliga sockervaddskänslan i 30 minuter, eller 20 minuter av dom 30, är värt så mycket. Och bättre än inget, eller hur? Att jag däremot ska fortsätta att meditera varje dag, är det inget snack om. Det är svaret på hur jag klarar av allt i livet. Att jag ger mig själv den tiden varje dag så att jag har en grund att stå på inför allt som kommer till mig i det här livet. Universum är med mig, det är så häftigt när jag får bevis på det! Häromdagen bad jag om pengar; samma dag ringde det från tre studios och bokade in mig på två radioreklamer, och flera timmar med dubb. Dessutom fick jag callback på reklamfilm som ger mycket pengar, och dessutom, när jag satt och väntade på att göra castingen, så hörde jag en av låtarna som vi skulle spela på ett företagsgig dage efter! Så, universum verkar för mig, och dig, alltid. Skönt va?!

 

 

Allt gott!

Cecilia 

Barnyoga!

Idag blev jag diplomerad barnyoga-instruktör!
 
Det har varit väldigt utvecklande att gå den här kursen på Yoga Nu i Nacka, främst kanske för att jag varit mer disciplinerad och gjort mycket yoga själv.  Kursen var uppdelad på tre fredagar med både teori/information om vad yoga är och varför det är så bra att utöva det, och så har vi fått underbara yogapass och meditationer. Jag har lärt mig hur jag gör en yogasaga och hur jag håller i ett pass för barn i olika åldrar. 
 
Idag på vår sista kursdag
hade vi en skrivning med en massa frågor. den sista frågan löd: "Varför vill du lära ut yoga till barn" 
 
Jag svarade: 
 
"Tänk om man fick med sig yoga och meditation redan som barn.
Då behövde man inte kämpa så mycket som vuxen med självkänsla, bry sig om vad andra tycker, sitt ego osv.
Barn har närmare till allt det här än vad vi vuxna har, egentligen. De behöver bara bli påminda om var de kommer ifrån - kärlek.
Att lära ut yoga som ett redskap att hitta in i sig själv tror jag lägger grunden till en bättre värld".
 
 
Jag längtar tills tiden finns för mig att ha en egen yogagupp! Så länge är jag glad att jag gjort detta, om inte annat för mig själv och mina egna barn som kommer få bli mina testpiloter :) 
 
Allt gott!
 
Cecilia