Dag 117

Min meditationschallenge började med att jag skulle sitta en timme varje dag i 100 dagar.
Jag började på min födelsedag 8/8. Satte mig på en stol, fötterna i golvet, händerna i knät, satte timer på mobilen på en timme. Redan efter några minuter ( eller sekunder ), började det krypa i kroppen. Hur skulle jag nånsin kunna sitta still i en hel timme? Men så fick jag upp Kyle Cease i huvudet, han som inspirerat mig till att köra det här racet, och jag hörde honom säga nåt han sagt på ett youtubeklipp; "Just show up".
Då kände jag efter. Varför var det så otroligt jobbigt att sitta still?
Jag behövde inte göra nåt, inte stå på huvudet, inte göra tvåtusen armhävningar, inte ens tio. Jag behövde inte prestera alls. Jag behövde bara "show up" bara vara med mig själv i den stunden.
Den tanken fick mig att sitta kvar, och plötsligt hade timmen gått.
 
 
De första 40 dagarna var jag konsekvent; gick upp 05.00 och satt till 06.00. Men sen kände jag att min kropp behövde sova mer, så då satte jag mig efter jag lämnat barnen istället. Tänkte att tiden på dygnet spelar ingen roll, huvudsaken är att jag gör det liksom. 
 
Nu har det gått 117 dagar och jag har mediterat varje dag, inte en hel timme varje dag, men minst en halvtimme. Ibland har det blivit uppdelat på två gånger och ibland har jag haft möjlighet att köra längre.
Huvudsaken är att jag mediterar nånting varje dag.
 
Varför?
 
Det är den enda tiden på dygnet då jag bara är med mig själv. Kvalitetstid, egentid, med mig själv. Jag rensar ut tankar som jag tror på som inte gynnar mig och ersätter dom med känslor som ger mig glädje, välbehag, lycka. Jag "synar" mig själv; när en tanke kommer upp som jag känner obehag inför, eller stress, så istället för att dämpa den med att kolla på Netflix eller trycka undan den med att äta nåt, så sätter jag mig i stillhet och lyssnar på vad den säger, egentligen.När jag gör det så märker jag att väldigt mycket av det som framkallar stress hos mig är egentligen inte ens min business.
Förstår du vad jag menar med det?
Jo, jag är inne i andras business genom att anta en massa saker som dom tänker och tycker om mig, som inte ens behöver vara sanna. Sanningen är att jag aldrig vet vad annan tycker om mig, så jag kan lika gärna släppa det och stanna i min egen business istället.
En annan grej jag gör är att jag spelar upp en film i huvudet om en mörk framtid där allt går åt helvete, ingenting kommer nånsin gå vägen, det spelar ingen roll hur mycket jag kämpar. När dom där filmerna börjar rull på bästa prime time så hämtar jag inga popcorn (rolig tjej =)) utan istället tar jag tillbaka tanken till här och nu. I nuet har jag inga problem, allt är som det ska och vem vet vad som är bra eller  dåligt?
När jag märker att mina tankar flyger iväg och jag plötsligt sitter med käkarna spända och andningen uppe i halsgropen, bara pga mina egna tankar som inte ens är sanna, så säger jag tyst till mig själv, "Jag är", och så fokuserar jag på andningen igen.
Då brukar det lugna ner sig i kroppen, jag kan känna hur skönt det är att bara vara närvarande i nuet.
Ingenting i det yttre har förändrats, men inom mig har det skett en förändring som hjälper mig att leva mitt liv utan begränsningar lite mer, varje dag.
 
Allt gott!
 
Cecilia