Flow

Så, jag har skrivit klar min barn/ungdomsbok. 134 A4-sidor med text om Alyssa och hennes vilja att bli accepterad som hon är.

Jag har mailat in den till flera förlag, så nu är det min uppgift att släppa taget och bara chilla, och lita på att universum har hört min önskan.

Jag ska meditera, och vara mottaglig för vad som händer.

När jag får mitt förlagskontrakt för mina barn och ungdomsböcker, kommer jag framför allt att känna en trygghet och ett lugn att jag kan ta mig tiden som behövs för att skriva ännu mer.

Jag skulle älska att vara författare på heltid!

Min process är nästan alltid att jag får upp en mening eller situation i huvudet, som sedan hänger kvar tills jag sätter mig ner och skriver ner den. Den meningen blir starten på boken. På historien. Sen är det som om karaktärerna pockar på min uppmärksamhet, att de vill komma vidare i berättelsen, och att det är jag som är deras chans att få uppleva något, så då känner jag att det är dags att skriva igen.

Sådär håller jag på. I min skrivarprocess. Just nu, iallafall.

Det kommer säkert att ändras, och det är ok.

Men just nu är jag glad över att jag har skrivit klart den här berättelsen, och jag är tacksam över att det gick så lätt, att orden och meningarna bara rann ur mig! Så underbar känsla att befinna mig i FLOW!

Så tack universum och tack till mig själv, som lyckades vara öppen för livskraften och inspirationen att strömma fritt.

 

Allt gott!

Cecilia

En idé blir en mapp, blir en bok

Så. Jag skriver på en ungdomsbok.
Det är en historia som har legat ett tag på datorn, nånting som jag skrev ihop ganska snabbt för ett år sen typ.
I går öppnade jag upp det dokumentet och började läsa, och det är faktiskt riktigt bra! Det är en intressant karaktär som man får följa och man vill veta mer om henne och hur det ska gå för henne. Jag blir intresserad av historien och vill veta mer, så jag måste ju bara skriva klart den!
Där kommer mitt stora hinder.
Jag har nämligen en tendens att tröttna när det blir för långa projekt. Jag ser liksom inte slutet och då kommer Lejonet fram i mig, (stjärntecknet alltså) jag blir lat och omotiverad, eller hittar plötsligt på tusen andra saker jag bara måste göra så att jag, hoppsan, inte hinner skriva nånting alls under en dag.
Jag vill verkligen avsluta ett bokprojekt. Det vore så underbart att skriva klart nånting och liksom känna att "japp, det funkade, jag klarade av det, jag gav inte upp, jag skrev en bok!"
Det vore gött att ha en plats att gå iväg till för att skriva, typ ett kontor, eller en skrivalya, så att det blir en grej av att jag går iväg och skriver. När jag sitter hemma är det så lätt att börja plocka in i diskmaskinen eller vika tvätt eller städa ... ! Allt sånt där blir såååå viktigt helt plötsligt. Men jag brukar kunna hejda mig, stanna upp och säga högt till mig själv att "nu får du fanimej lägga av och rensa diskhon, du har viktigare saker att göra, typ skriva en bok och förverkliga dina drömmar!"
Ett sätt som jag lurar mig själv på är att jag sätter timer på 30 minuter, och under den tiden ska jag skriva, oavsett hur dåligt eller bra, så ska jag bara skriva. Ofta kommer jag in i ett flow och när klockan ringer så förlänger jag med ytterligare 30 min.
Under våren ska jag unna mig att skriva mer. Kanske att jag ska boka in en dag i veckan som är "min skrivdag" och som är lika viktig som en jobbdag.
Det vore nåt.
 
Jo, jag ska nog Unna Mig ;)
 
Allt gott,
 
Cecilia