1 januari.

1 januari 2018

Kära blogg, jag har just mediterat i 35 minuter. Jag kände mig flytande och upplöst och när klockan ringde var jag tvungen att klappa igång mg lite lätt, för att komma tillbaka till kroppen. Det är en härlig upplevelse, att känna sig frånkopplad från sin kropp.

Det blir så tydligt att ”jaget” inte sitter i kroppen utan är något annat, något större, friare och öppnare än den avatar jag går runt i.

Inget fel med kroppen, den har verkligen ett stort syfte och jag är glad över allt jag kan uppleva med min kropp, men det är väldigt skönt att slippa identifiera mig med den.

Jag förändras, min kropp förändras, men mitt inre, min kärna är alltid den samma. Inte att den inte utvecklas, men att den är där, stabil som himlen bakom molnen på drift.

Meditera varje dag, det är en av mina önskningar inför 2018. Och yoga.

Och inte för att det är ett tvång, eller att jag inte är ”bra” eller ”duger” om jag inte gör det, utan för att jag vill göra det.

För min egen skull och för att jag ska kunna ge det bästa av mig själv till världen.

Så, god fortsättning och känn efter vad det är du vill göra för dig själv under det kommande året.

 

Meditation på FN-möte

En timme, sittandes i soffan.

Det är det jag gjort precis just nyss. Meditation, eller bara vara, eller vad man vill kalla det, det spelar ingen roll.

Det som spelar roll är att göra det.

Bara sitta och vara utan att göra någonting en stund varje dag.

Såhär ser jag ut nu, visst ser jag inspirerad och pigg ut =) =)  

En timme är superlänge och det är inte alls som jag hinner det varje dag, men jag allt från 15 minuter till en timme sitter jag varje dag, och nu skulle det vara konstigt att inte göra det.

Och förstå detta; när jag säger att jag mediterar varje dag, så räknar jag in de stunderna jag sitter på bussen till stan, antingen med en guidad meditation i lurarna, eller när jag bara sitter och blundar, och jag räknar de små stunderna som jag får med egentid när barnen är hemma.

Jag känner inte att jag måste sitta på ett visst sätt, eller vara på någon viss plats, utan det viktiga för mig, är att känna att jag kopplas ihop med mig själv någon gång under dagen, eftersom det gör mg gladare, lugnare och mer harmonisk. Bara sitta och känna mitt hjärta slå, känna luften som fyller mina lungor, lyssna till ljuden i rummet. 

 
 

Att inte göra någonting borde vara startpunkten för alla, överallt.

Tänk om man skulle ha för vana att starta alla viktiga möten med typ 10 minuters meditation?  

Tänk dig ett stort FN-möte, där alla världens ledare skulle meditera tillsammans en stund, och koppla upp sig med sina högre jag,  jag lovar att mötet skulle bli så mycket mer effektivt!

Samma sak i skolan; låt klassrummet få vara en plats för meditation under de första minuterna på morgonen, så att alla i gruppen känner sig hopkopplade med sig själva, då skulle lektionerna som följde bli mer harmoniska och det skulle bli mindre mobbing och jämförelse mellan barnen, eftersom de alla skulle känna sitt eget värde.

Att sitta och bara vara, att känna sin egen kropp, känna hur energin flödar genom varje cell i kroppen, det är en sån underbart skön känsla! Både igår och idag har jag unnat mig en timmes meditation, och båda gångerna har jag fått upp tanken; ”jag skulle kunna sitta här hela dagen!” för att det är så härligt att bara uppleva den härliga känslan av varm och kärleksfull energi.

 

Jag är här nu. Du är här nu.

Världen är vår lekplats och det är dags att vi på riktigt förstår det och börjar leka!  

 

Allt gott!

Cecilia 

Mitt eget sätt

 

 Dag 16

 

 

Jag vet inte om det är en ursäkt från min hjärna, eller om jag faktiskt tycker såhär, men jag har ändrat mitt 100 dagars-upplägg. Istället för att sitta i 1 timme så sitter jag 30-45 minuter. Då hinner jag göra yoga innan i typ 20 minuter också, och det är så skönt för min kropp, och detkänns viktigt att få in under dagen. Dessutom är morgonen den bästa tiden för yoga tycker jag, och efter ett enkelt pass är jag mer i min kropp och kan komma in i meditationen bättre, utan att somna,som det lätt kan bli om jag sätter mig och mediterar precis när jag vaknat. Hm....?

 

Kanske är det bra att jag ändrar, kanske är det som sagt bara en ursäkt som min hjärna hittar på. Oavsett tror jag på att följa det som känns bra och roligt, och när jagsitter 30 minuter är det bara härligt, high vibigt, och det är ju det jag ska följa, eller hur? Jag tror inte på att meditationen ska vara kämpig. För mig är det en tid, en stund för påkoppling av sitt eget sanna jag och att sitta och lämpa med det känns fel fr mig. Alla är vi olika, och alla gör som som vill. Men att känna en härliga sockervaddskänslan i 30 minuter, eller 20 minuter av dom 30, är värt så mycket. Och bättre än inget, eller hur? Att jag däremot ska fortsätta att meditera varje dag, är det inget snack om. Det är svaret på hur jag klarar av allt i livet. Att jag ger mig själv den tiden varje dag så att jag har en grund att stå på inför allt som kommer till mig i det här livet. Universum är med mig, det är så häftigt när jag får bevis på det! Häromdagen bad jag om pengar; samma dag ringde det från tre studios och bokade in mig på två radioreklamer, och flera timmar med dubb. Dessutom fick jag callback på reklamfilm som ger mycket pengar, och dessutom, när jag satt och väntade på att göra castingen, så hörde jag en av låtarna som vi skulle spela på ett företagsgig dage efter! Så, universum verkar för mig, och dig, alltid. Skönt va?!

 

 

Allt gott!

Cecilia