Meditation på FN-möte

En timme, sittandes i soffan.

Det är det jag gjort precis just nyss. Meditation, eller bara vara, eller vad man vill kalla det, det spelar ingen roll.

Det som spelar roll är att göra det.

Bara sitta och vara utan att göra någonting en stund varje dag.

Såhär ser jag ut nu, visst ser jag inspirerad och pigg ut =) =)  

En timme är superlänge och det är inte alls som jag hinner det varje dag, men jag allt från 15 minuter till en timme sitter jag varje dag, och nu skulle det vara konstigt att inte göra det.

Och förstå detta; när jag säger att jag mediterar varje dag, så räknar jag in de stunderna jag sitter på bussen till stan, antingen med en guidad meditation i lurarna, eller när jag bara sitter och blundar, och jag räknar de små stunderna som jag får med egentid när barnen är hemma.

Jag känner inte att jag måste sitta på ett visst sätt, eller vara på någon viss plats, utan det viktiga för mig, är att känna att jag kopplas ihop med mig själv någon gång under dagen, eftersom det gör mg gladare, lugnare och mer harmonisk. Bara sitta och känna mitt hjärta slå, känna luften som fyller mina lungor, lyssna till ljuden i rummet. 

 
 

Att inte göra någonting borde vara startpunkten för alla, överallt.

Tänk om man skulle ha för vana att starta alla viktiga möten med typ 10 minuters meditation?  

Tänk dig ett stort FN-möte, där alla världens ledare skulle meditera tillsammans en stund, och koppla upp sig med sina högre jag,  jag lovar att mötet skulle bli så mycket mer effektivt!

Samma sak i skolan; låt klassrummet få vara en plats för meditation under de första minuterna på morgonen, så att alla i gruppen känner sig hopkopplade med sig själva, då skulle lektionerna som följde bli mer harmoniska och det skulle bli mindre mobbing och jämförelse mellan barnen, eftersom de alla skulle känna sitt eget värde.

Att sitta och bara vara, att känna sin egen kropp, känna hur energin flödar genom varje cell i kroppen, det är en sån underbart skön känsla! Både igår och idag har jag unnat mig en timmes meditation, och båda gångerna har jag fått upp tanken; ”jag skulle kunna sitta här hela dagen!” för att det är så härligt att bara uppleva den härliga känslan av varm och kärleksfull energi.

 

Jag är här nu. Du är här nu.

Världen är vår lekplats och det är dags att vi på riktigt förstår det och börjar leka!  

 

Allt gott!

Cecilia 

Mitt eget sätt

 

 Dag 16

 

 

Jag vet inte om det är en ursäkt från min hjärna, eller om jag faktiskt tycker såhär, men jag har ändrat mitt 100 dagars-upplägg. Istället för att sitta i 1 timme så sitter jag 30-45 minuter. Då hinner jag göra yoga innan i typ 20 minuter också, och det är så skönt för min kropp, och detkänns viktigt att få in under dagen. Dessutom är morgonen den bästa tiden för yoga tycker jag, och efter ett enkelt pass är jag mer i min kropp och kan komma in i meditationen bättre, utan att somna,som det lätt kan bli om jag sätter mig och mediterar precis när jag vaknat. Hm....?

 

Kanske är det bra att jag ändrar, kanske är det som sagt bara en ursäkt som min hjärna hittar på. Oavsett tror jag på att följa det som känns bra och roligt, och när jagsitter 30 minuter är det bara härligt, high vibigt, och det är ju det jag ska följa, eller hur? Jag tror inte på att meditationen ska vara kämpig. För mig är det en tid, en stund för påkoppling av sitt eget sanna jag och att sitta och lämpa med det känns fel fr mig. Alla är vi olika, och alla gör som som vill. Men att känna en härliga sockervaddskänslan i 30 minuter, eller 20 minuter av dom 30, är värt så mycket. Och bättre än inget, eller hur? Att jag däremot ska fortsätta att meditera varje dag, är det inget snack om. Det är svaret på hur jag klarar av allt i livet. Att jag ger mig själv den tiden varje dag så att jag har en grund att stå på inför allt som kommer till mig i det här livet. Universum är med mig, det är så häftigt när jag får bevis på det! Häromdagen bad jag om pengar; samma dag ringde det från tre studios och bokade in mig på två radioreklamer, och flera timmar med dubb. Dessutom fick jag callback på reklamfilm som ger mycket pengar, och dessutom, när jag satt och väntade på att göra castingen, så hörde jag en av låtarna som vi skulle spela på ett företagsgig dage efter! Så, universum verkar för mig, och dig, alltid. Skönt va?!

 

 

Allt gott!

Cecilia 

Dag 11

Vad är jag egentligen bra på? Eller, vad är jag bäst på? Jag känner mig så himla superbäst på allt ibland, och så himla supersämst på allt ibland också. Den här känslan av att ”det där kan jag också göra, det är väl inget märkvärdigt!” ändras snabbt till ”jag skulle aldrig kunna klara av det där som hon gör!” beroende på hur jag mår i mig själv i stunden. Det hänger ihop med kosten och min menscykel har jag märkt. Om jag äter bra, alltså skiter i vinet, sockret och allt det andra goda, (boooooring...)och rör mig varje dag, typ yogar eller cyklar, då känner jag mig också fri i kroppen och sinnet. Inte så konstigt eller hur? men som sagt, ganska boring också...=)

 

Jag jobbar ju som frilansande artist, röstskådespelare, sångerska bla bla bla, och eftersom jag är frilans så måste jag själv bestämma när jag ska vara ledig t.ex. Som nu i sommar; det är en massa dubb som kommer in, men jag har bestämt mig för att vara ledig från midsommar fram tills att jag börjar repa i slutet av juli. För sedan är det en fullspäckad repperiod på Göta lejon med Elvis, Cash, the Killer & me som kommer rulla på mån-lör fram tills premiären i september. Dessutom har jag dubbat och gjort mycket röstjobb sedan revyn slutade i mars, så jag har verkligen ett stort behov av att vara ledig. Förra hösten höll jag ju på att braka ihop helt, och det lärde mig att lyssna inåt och sätta gränser. Om det innebär att tacka nej till vissa jobb, så får det vara så.

Att jobba som jag gör innebär många friheter, och jag har massor av tid med mina barn, kan hämta tidigt osv, men under vissa perioder så blir det mycket barnvakt(tack ma och pa och svärföräldrar för allt!)istället. Det jag behöver jobba på med mig själv, är att ta mig själv på allvar.

Jag behöver ledigt. Jag behöver liksom många andra i vårt land, känna att några veckor om året är jag inte tillgänglig. Och jag har kommit så pass långt att jag vet att om jag tackar nej till en serie, så innebär det inte att jag är ute ur leken. Jag har dubbat så många år, och gör alltid ett bra jobb, så jag vet att ”mina” serier finns kvar tills jag kan ta dom igen.

Idag har jag hur som helst en ledig dag, och jag ska kolla igenom mitt bokprojekt  ”Affären vid 65 ” och se om jag får ihop det …

 

Allt gott och ha en härlig dag!

 

Cecilia