Wilma!

 
Wilma och jag.
 
Jag fick Wilma i julklapp 2008 av mina svärföräldrar. De hade varit i New York under hösten, och varit inne på en leksaksaffär där  man kunde designa sin egen docka, och de satte ihop en som de tyckte liknade Kate i musikalen "Avenue Q" som jag spelade huvudrollerna i året innan.
När jag öppnade paketet på julafton blev jag som ett litet barn igen. Jag hoppade upp och ner, skrattade och gapade av förvåning och glädje och ville genast prova att spela med henne!
Hon kom till liv på en gång!
Hon pratade direkt en konstig version av göteborgska ,och gör fortfarande, det bara blir så när jag tar upp henne. Jag har försökt att byta röst, prata mer som Kate, ljusare och squithcigare, mer cartoonish, men jag halkar alltid in på göteborgsdialekten ändå...=)
 
Jag älskar Wilma. Mina barn ääääälskar också Wilma, och alla deras kompisar och kusiner med! Hon brukar dyka upp när det är kalas, och hon håller mer än gärna koll så att fiskdammen går rätt till. Barnen blir helt galna i henne, de glömmer bort att jag håller i henne, de ser mig inte ens, utan de pratar bara med Wilma.
 
En flicka viskade till henne; "Wilma, du är min bästa vän"
Yeah..det var ju bara wierd, men anywho....
 
Jag vill gärna hitta ett sätt att jobba med henne, antingen skriva en TV-serie, eller ha med henne i en föreställning på något sätt, och jag håller på att fnula på ideér som känns roliga.
Jag har provat henne i stand up, och det funkade ok, skulle gärna våga prova igen och vara mer crazy.
Hm..det är bara så LÄSKIGT att göra det...!
I våras köpte jag en en docka till, Pamela! Hon är en yoga-lazy-sävlig-dam, och jag har en tanke på ett nummer som jag skulle vilja göra med båda dom två samtidigt, att de pratar och sjunger mot varandra, med olika röster, såklart, eftersom jag är Master of the Universe på att köra just olika röster, mot mig själv...=)
 
Ja, ja, den tanken får växa till sig ett tag till, jag lovar att säga till när det blir SHOWTIME!
 
Allt gott,
Cecilia