Dag 24

 Jag var trött när klockan ringde, 05.00, men unnade mig att ändå gå upp direkt, det blir bara jobbigare ju längre jag ligger och drar mig. Gjorde typ 10 minuter morgon-shaking-yoga innan jag satte mig ner och blundade, tog ett djupt andetag och försökte hitta ett lugn.
Jag hade ingen intention med dagens meditation, utan lät tankarna komma och gå, som moln över himlen.
Det var många bilder som spelades upp, som filmer i huvudet. Mycket om jobbet jag är på nu, hur ska det gå, kommer jag kunna allt, oj vad snabbt det går ,snart är det premiär, HJÄÄÄÄÄÄLP!!!
Jag kände stress och panik komma smygande, jag var helt uppe i huvudet och höll på att identifiera mig med tankarna, men så andades jag och drog tillbaka fokuset ner till kroppen.
 
Efter en stund kände jag energin pirra i händerna, fötterna, det spred sig över hela kroppen och plötsligt kände jag en kraft som tryckte mot min högersida. Som om nån stod och knuffade mig åt vänster. Det var en stark kraft, och jag fick hålla emot för att inte ramla av stolen. Så, plötsligt slutade det. Då hörde jag ett dovt brummande i hela huvudet och hela kroppen fylldes av ett starkt vibrerande, det höll i sig några sekunder och sen försvann det också. Jag tänkte igår på om det är så att min guide och/eller ängel är med mig när jag mediterar, och nu fick jag svaret.
Jag är inte ensam.
Det hade varit coolt att få kontakt igen!
Kanske imorgon...? 

Allt gott,
Cecilia

Dag 23.

05.00, upp ochhoppa!
 
 
I morse var det grått och ruggit ute, det droppade från taket och det kändes verkligen höstigt. Jag tog ett täcke och la över axlarna, satte mig och blundade.
Jag hade ingen intention med dagens mediation, utan satt bara, och då känns det som om jag somnar om. Så rycker jag till helt plötsligt, och väcker mig själv ...
  Det är kanske då jag gör typ Trancendental mediation, som många pratar om nu. Jag såg ett klipp på YT där Ellen de Generes berättar att hon gör TM, och att hon aldrig känt sig så utvilad och klar i huvudet efteråt. När jag läser om TM verkar det intressant, för man kommer tydligen ner i en slags djupvila som är mer effektiv än när man sover.
Hm. Om det var det jag gjorde i morse vet jag inte, får kolla upp det och återkomma=)
 
Men, det jag ville säga är att jag nu efter 23 dagar av detta mediterande, känner att jag föredrar att ha en intention med det. Alltså en tanke bakom meditationen. Typ som det där mantrat jag körde med härmom dagen "Jag är", det gjorde att mina tankar inte snurrade runt lika mycket, och jag tyckte att jag kunde känna en slags stillhet. Men, å andra sidan, att bara sitta med mig själv, utan att ha en tanke med någonting alls, är väldigt bra, och "nyttigt". Den egentiden att bara vara tyst och stilla är den enda stunden jag har under dagen med mig själv, ju.
Resten av tiden är upptagen av annat, och av andra.
Men jag kan väl kombinera?
 
 
Haha, jag märker nu att jag försöker hitta på regler för hur jag ska göra detta, att mitt ego behöver rättfärdiga att jag tar mig den här tiden. Mitt ego kan inte bara låta mig vara ifred, utan det måste komma med invändnigar och tankar som hindrar mig från att bara njuta av det som är. Haha! Jag märkte det iallafall, jag har så pass mycket medvetande att jag fångar upp mig själv i såna här stunder, tack för det!
Jag ska skriva ner det här i min victory logg;
"Jag mediterar en timme varje morgon"
och
"Jag är medveten om när mitt ego är framme och fuckar ur"
 
Allt gott!
Cecilia

Dag 21

.... och så har det gått 21 dagar sen jag började meditera 1 timme varje morgon, och jag har kommit in i en period av tvivel.Funkar det här, för mig? Gör jag rätt? Finns det något som är rätt? Borde jag känna annorlunda nu efter så många dagar? Mår jag bättre, egentligen? Borde jag unna mig att sova på morgonen istället? Borde jag unna mig att gå upp ännu tidigare, och sitta längre?
 
Alla dessa frågor som egot kastar ut mot mig.
 
I morse när jag satt där på min stol, så blev jag tillsut uttråkad.
Jag funderade på hur lång tid som var kvar, om klockan skulle ringa snart. Det kändes jobbigt att sitta där med mig själv, tyst, stilla. Jag fick som kryp i kroppen och jag blev tvungen att räta upp mig på stolen, harkla mig, nysa, klia mig på foten; vad som helst för att få lite action i stunden. Men så kom jag på mig själv med vad jag höll på med, och fångade mig själv i flykten bort, från mig själv.
Asså, är det inte helt sjukt att det kan vara så svårt att
BARA SITTA STILLA och INTE GÖRA NÅGONTING under EN TIMME?
Jag behöver inte prestera nåt, inte vara på ett speciellt sätt, jag behöver inte se ut eller bete mig på nåt visst sätt, jag behöver inte ens tänka! Hur kan det vara så provocerande för min hjärna, för min kropp, att jag börjar tänka ut flykvägar, som en nysning, bara för att få nåt att göra?!
Att meditera är så bra för mig, och dom här gångerna när det känns jobbigt och jag bara vill fly, och tänker att jag skiter i allt, jag behöver inte det här, det är då jag verkligen behöver det.
Att stilla mitt sinne. Att släppa in tystnad, att släppa in den större aspekten av mig. Att låta egot få vila en stund, och inte bära med mig mina föreställningar om vem jag är, vad jag tycker om, hur jag brukar göra saker, osv.
Ju mer jag ger mig själv den här tiden, detso närmre kommer jag mig själv, till min kärna av min varelse.
Det tar 21 dagar att få in en ny vana.
Så jag kör vidare och fortsätter att unna mig egentid, varje morgon.
 
 
 
Allt gott,
Cecilia