Höstlov!

 Höstlovsbonanza!

 

Vi har varit lediga hela veckan, barnen och jag och vi har haft det väldigt mysigt! Måndagen chillade vi, sen hämtade vi lillkusinen på förskona och åkte hem och gjorde smoothies och lekte i parken. Tisdagen åkte vi till Junibacken med mamma, och även om det var mycket folk, så höll vi en high vibe occoih hann leka och utforska allt och lite till under de 4 timmar vi var där. Sedan åkte vi upp till gammelmormor, 93 år och åt mellis. Det är häftigt när människor med mer än 80 år emellan möts, och att vara flera generationer i samma rum är också något speciellt. Min mormor, min mamma, jag och mina barn.

På onsdagen gick vi till badhuset och även där var det mycket folk, men att trängas med främlingar i en pool är bland det bästa jag vet, så det var bara att köra =) Jag fick en känsla av det skulle vara så mysigt att bo på hotell med familjen, och eftersom vi inte åkt iväg på en resa, så unnade vi oss en övernattning på Djurönäset! Jag känner en som jobbar där så vi fick grymt bra deal, och även där finns det pool och bastulandskap så vi badade och bastade igen, innan det var dags för härlig middag och mys på rummet. Igår morse när vi skulle äta frukost så slog det mig att vi människor inte kan hantera för mycket på en gång. Som vid en frukostbuffé. Det blir som om man måste äta massor, dels för att man har betalt för det och dels för att man inte vill missa nått. Så det slutar med att man äter massa konstiga saker som man aldrig brukar äta till frukost annars, typ lax, sill, korv, köttbullar … för annars kunde man ju lika gärna ätit hemma. Det är ju bara bröd, smör, yoghurt ändå. Bara att det är upplagt lite finare, och att det är personal som hela tiden tömmer bordet och tar bort tallrikar. Det känns som om jag håller på att spräcka hål på illusioner, som frukostbuffé. För även om jag skiter i att känna efter och så, så är jag inte lika intresserad av att äta massa crap bara för att. Typ croissanter, bullar, massor med kaffe osv, bara för att jag borde unna mig nu när jag är på hotell. Fattar du? Jag märker att det är en sorg varje gång jag spräcker hål på en illusion, eller idé som jag tidigare trott på, eftersom det betyder att det finns färre och färre saker utanför mig själv som gör mig glad och tillfredsställd. Det betyder iof att jag kommit en bra bit. Jag förstår mer och mer att det bara är jag som kan skapa min egen lycka och att omständigheter runtomkring mig aldrig kan fylla upp ett tomrum. Sen är det så att jag blir glad av saker som händer, absolut, det hjälper att ha roligt, det är roligt att träffa vänner och skratta och prata, och att leka med barnen, dansa och skratta det är klart att det gör mig glad, men om jag förlitar mig på att sånt ska fylla mig med glädje så är jag beroende av yttre omständigheter och då blir det ju så att jag hela tiden letar utåt istället för inåt. För återigen, som jag skrivit här på bloggen så många gånger tidigare, det jag vill känna i mittliv är glädje, kärlek, lycka och klarhet. Och allt det känner jag när jag tillåter mig själv att sitta och meditera och connecta med mig själv. Vara i linje med mig själv. Nu är det fredag och jag jobbar ikväll, det ska bli roligt att träffa alla på teatern och att spela upp vår föreställning igen!en av det bästa sakerna med mitt jobb är när jag får kontakt med publiken och ser/känner deras glädje. När de står upp i bänkarna och klappar händerna och dansar och sjunger med, då kokar det inne på teatern och det känns som om taket ska lyfta! Jag brukar föreställa mig att alla vi inne på teatern bidrar med att höja vibrationen på jorden under den stunden v är tillsammans, när alla dansar och är glada, så ser jag framför mig att det strålar upp energi från teatern och ut i universum, wow, eller hur!

 

NU har vi en mysig hemmadag, jag och barnen innan jag åker till teatern. Ut i skogen kanske? Eller bara chilla inne. Vi får se.

Allt gott,

Cecilia