Ett skifte

Förändring.

Välja nya spår

Våga falla.

Våga vara rädd.

Lita på livet.

 Det finns ett före och ett efter i nästan allt, innan man går igenom det där som kan vara jobbigt och svårt och som kan göra ont. Det finns ett före och ett efter när man inser vem som betyder nåt och vem som visat sig ta mer än den ger. Det finns ett före och ett efter med känslor, när hjärtat är stängt är det svårt att vara sann mot någon, allra minst sig själv, men så öppnas det och det händer saker.

Idag har jag förändrats.

Jag vet inte hur riktigt än, men jag känner en förändring i kroppen, ett skifte. En rening har börjat, för att rena och rensa ut gammal skit som sitter fast, som ligger emellan mig och mitt sanna jag, som håller mig tillbaka.

Det är bara en knuff som behövs för att jag ska våga ta steget över kanten. Ta steget och lita på att mina vingar bär mig, alltid. Lita på att jag aldrig kan göra fel och att jag ändå aldrig blir klar, så då jag kan lika gärna bara unna mig att chansa på mig, mina idéer, chansa och våga lita på mig själv och på att min väg är rätt för mig och att det hela tiden är en förändring i flöde.

Jag behöver ingenting. Jag rensar och renas.

 
 Är det nån som vet vem dom egentligen är?

Vet jag vem jag är? Måste jag veta det? Eller förändras jag så ofta att den jag var igår inte är här längre idag? Kan vi mötas, likt nya tomma blad när vi ses, eller måste vi hela tiden bära med oss vår ryggsäck med minnen, upplevelser, personlighet? Vi har så många roller och ibland är det skönt att slippa dom, att bara få vara människa utan etiketter och krav. Tänk om jag inför varje möte med en ny person skulle bestämma mig för att bara vara jag, inget annat. Inte den jag va igår. Utan den jag är nu. Och i varje ny stund.
Om vi kan acceptera att livet är förändring och om vi kan acceptera att vi inte behöver vara på nått visst sätt för att bli godkända eller omtyckta, då skulle vi känna oss mer fria.


 

Att bara vara. Tänk vilken frihet.

Inte jämföra dig med andra; det som är rätt för nån är inte rätt för dig, vi har alla våra egna vägar.

Inte döma, utan istället se på människor med nyfikenhet och intresse hellre än efter vad den kan eller gör eller ser ut eller har för kläder eller vart den bor. Tänk om man skulle prata om riktigt viktiga och roliga saker när man sågs och inte bara avhandla varandras boenden och karriärer, utan fråga saker som; Vad får dig att skratta? Vad får ditt hjärta att sjunga? Vad tycker du om att göra för att må bra? Då skulle vi på riktigt lära känna varandra och murar skulle falla, det yttre skulle spela mindre roll och vi skulle se varandra.

Kärlek och vänskap sprider sig som löpeld, låt oss vara generösa med den, och sprida till så många vi kan.

Och, vi behöver inte tycka om alla vi möter, men vi kan mötas med respekt.

 

Allt gott,

Cecilia