Ett skifte

Förändring.

Välja nya spår

Våga falla.

Våga vara rädd.

Lita på livet.

 Det finns ett före och ett efter i nästan allt, innan man går igenom det där som kan vara jobbigt och svårt och som kan göra ont. Det finns ett före och ett efter när man inser vem som betyder nåt och vem som visat sig ta mer än den ger. Det finns ett före och ett efter med känslor, när hjärtat är stängt är det svårt att vara sann mot någon, allra minst sig själv, men så öppnas det och det händer saker.

Idag har jag förändrats.

Jag vet inte hur riktigt än, men jag känner en förändring i kroppen, ett skifte. En rening har börjat, för att rena och rensa ut gammal skit som sitter fast, som ligger emellan mig och mitt sanna jag, som håller mig tillbaka.

Det är bara en knuff som behövs för att jag ska våga ta steget över kanten. Ta steget och lita på att mina vingar bär mig, alltid. Lita på att jag aldrig kan göra fel och att jag ändå aldrig blir klar, så då jag kan lika gärna bara unna mig att chansa på mig, mina idéer, chansa och våga lita på mig själv och på att min väg är rätt för mig och att det hela tiden är en förändring i flöde.

Jag behöver ingenting. Jag rensar och renas.

 
 Är det nån som vet vem dom egentligen är?

Vet jag vem jag är? Måste jag veta det? Eller förändras jag så ofta att den jag var igår inte är här längre idag? Kan vi mötas, likt nya tomma blad när vi ses, eller måste vi hela tiden bära med oss vår ryggsäck med minnen, upplevelser, personlighet? Vi har så många roller och ibland är det skönt att slippa dom, att bara få vara människa utan etiketter och krav. Tänk om jag inför varje möte med en ny person skulle bestämma mig för att bara vara jag, inget annat. Inte den jag va igår. Utan den jag är nu. Och i varje ny stund.
Om vi kan acceptera att livet är förändring och om vi kan acceptera att vi inte behöver vara på nått visst sätt för att bli godkända eller omtyckta, då skulle vi känna oss mer fria.


 

Att bara vara. Tänk vilken frihet.

Inte jämföra dig med andra; det som är rätt för nån är inte rätt för dig, vi har alla våra egna vägar.

Inte döma, utan istället se på människor med nyfikenhet och intresse hellre än efter vad den kan eller gör eller ser ut eller har för kläder eller vart den bor. Tänk om man skulle prata om riktigt viktiga och roliga saker när man sågs och inte bara avhandla varandras boenden och karriärer, utan fråga saker som; Vad får dig att skratta? Vad får ditt hjärta att sjunga? Vad tycker du om att göra för att må bra? Då skulle vi på riktigt lära känna varandra och murar skulle falla, det yttre skulle spela mindre roll och vi skulle se varandra.

Kärlek och vänskap sprider sig som löpeld, låt oss vara generösa med den, och sprida till så många vi kan.

Och, vi behöver inte tycka om alla vi möter, men vi kan mötas med respekt.

 

Allt gott,

Cecilia

 

21 dagar skapar en ny vana

 
 
Det sägs att det tar 21 dagar för att få in en ny vana.
 
Jag fick höra det här första gången i vintras när jag var på en workshop bara för kvinnor på Urban Om Yoga Studio i Stockholm. Det var en kvinna som heter Anna Maria Magdalena som höll i workshopen och hon bor i djungeln på Bali. Hon är Shaman och lärare i Tantrika Yoga, och hon utövar också en speciell sound healing med hjälp av stora kristallskålar som hon gör olika toner med.
 
Låter det knasigt? Det var det också, lite grann.
 
Under de timmar som vi var tillsammans där på Urban Om, så skakade vi våra kroppar, rullade våra höfter, masserade våra livmödrar och våra ländryggar, som tydligen frigör shakti som beskrivs som den "kvinnliga skapande gnistan", vilket är bra att sätta fart på. Vi stönade och ljudade, och visst, det kändes lite weird, att stå och skaka och stöna, men efter ett tag så sket jag i om jag såg konstig eller ful ut, eller om jag lät som en brunstig ko på grönbete, och gav mig hän, och det var underbart!
När yogabiten var klar la vi oss ner på våra mattor och fick ta del av sound helingen. Anna Maria Magdalena gick runt i rummet och slog an sina kristallskålar, hon hade tre stycken tror jag, och de hade olika klanger allihop. Det var så häftigt, för vissa toner kändes mer än andra i mig, jag kände hur vibrationerna klingade i bröstet och hur hela kroppen fylldes av en härlig energi, medans andra toner kändes mer obehagliga. Kanske att de var lägre i sin klang och att det gjorde att vibrationerna inte kändes lika soft.
När workshopen var klar så pratade hon om hur viktigt det är att skapa en rutin som man gör varje dag, helst på morgonen. Hon tipsade om att man kan andas in Moder Jord, skaka på kroppen, massera livmodern och ländryggen, och hon sa att det tar 21 dagar för att få in en ny vana, i alla fall i kvinnokroppen.
21 dagar.
Jag tänkte genast att det är omöjligt. Hur ska jag hinna det, med barnen och allt morgonfix? Men så sa hon att det inte behöver vara så länge, huvudsaken är att man gör nånting, och då bestämde jag mig för att göra en liten rutin varje morgon. Och det har jag gjort nu sen i januari.
 
 
Jag ställer klockan på 6.30, då brukar resten av familjen fortfarande sova, och så gör jag min lilla rutin: Andas in Moder Jord, 4 gånger, skakar kroppen och sträcker ut tungan (yeah, det är min snyggaste pose), rullar ner och gör en vinasa, upp i hunden, skakar benen där, sen ner på knä för några katt/ko, fortsätter med att andas in i katt och sen sträcka ut tungan och ljuda på ko,(yeah, ännu en schnygg pose...) och då ser jag framför mig att alla jobbiga tankar, eller hemska mardrömmar flyger ur mig, som han i "Den gröna milen" ni vet. Sen rullar jag upp igen och så  andas jag in Moder Jord 4 gånger till. Jag avslutar med händerna framför hjärtat och tackar, och sätter en intention för dagen. Ibland håller jag på i 3 minuter innan nån vaknar och vill ha frukost, och ibland blir det längre, typ en kvart. Ibland gör jag min rutin i köket när kidsen äter frukost. I början tittade dom på mig och skrattade lite, men nu struntar de i mig helt, dom är vana nu=)
Unna dig en morgonrutin du med!
 
Allt gott!
Cecilia