Flow

Så, jag har skrivit klar min barn/ungdomsbok. 134 A4-sidor med text om Alyssa och hennes vilja att bli accepterad som hon är.

Jag har mailat in den till flera förlag, så nu är det min uppgift att släppa taget och bara chilla, och lita på att universum har hört min önskan.

Jag ska meditera, och vara mottaglig för vad som händer.

När jag får mitt förlagskontrakt för mina barn och ungdomsböcker, kommer jag framför allt att känna en trygghet och ett lugn att jag kan ta mig tiden som behövs för att skriva ännu mer.

Jag skulle älska att vara författare på heltid!

Min process är nästan alltid att jag får upp en mening eller situation i huvudet, som sedan hänger kvar tills jag sätter mig ner och skriver ner den. Den meningen blir starten på boken. På historien. Sen är det som om karaktärerna pockar på min uppmärksamhet, att de vill komma vidare i berättelsen, och att det är jag som är deras chans att få uppleva något, så då känner jag att det är dags att skriva igen.

Sådär håller jag på. I min skrivarprocess. Just nu, iallafall.

Det kommer säkert att ändras, och det är ok.

Men just nu är jag glad över att jag har skrivit klart den här berättelsen, och jag är tacksam över att det gick så lätt, att orden och meningarna bara rann ur mig! Så underbar känsla att befinna mig i FLOW!

Så tack universum och tack till mig själv, som lyckades vara öppen för livskraften och inspirationen att strömma fritt.

 

Allt gott!

Cecilia

Kort novell, en kväll

Smyger in när dörren står på glänt. Snabb som en vessla gömmer jag mig under soffan i vardagsrummet. Hör hur familjen skyndar, plockar undan i köket, klär på sig. Hör hur ytterdörren slår igen. Sedan; tystnad. Ligger kvar ett tag. Stilla. Försäkrar mig att ingen är kvar i huset. Kryper fram från mitt gömställe. Ser mig omkring. Ett ljust rum med tavlor i guldramar på väggarna. Långa vita gardiner hänger tungt vid fönstren. Ett piano står mitt i rummet. Den svarta ytan blänker. Ett vitt matbord med klädda stolar kring. Går in i köket. Köksbordet är fullt med rester från frukosten; skålar, skedar, assietter, glas, smulor i små högar på den ekbetsade skivan. Suckar och plockar in i diskmaskinen, hittar diskmedlet under bänken och trycker på knappen. Ett dovt mullrande hörs. Torkar bordet rent med trasan, hänger upp den på kranen. Fortsätter in i det stora sovrummet intill köket. Sängen är inte bäddad, kuddarna knöliga efter natten. Skakar täcken och kuddar, öppnar fönstret och släpper in frisk luft. Bäddar fort. Det går av bara farten. Prydnadskuddarna på plats. Sedan, samma procedur i de två barnrummen. Stannar till i flickans rum. Blicken fastnar på affischen ovanför sängen; två hundvalpar ser bedjande på mig. Minns mina egna valpar. De som dog. Så lena de var, så snälla ögon de hade. Svart, varm, len päls. Rycker till. Ljudet av dörrhandtaget ekar i hallen. Snabbt in under sängen, ett nytt gömställe.

”Ja, men precis! Absolut! Jag håller helt med! Jag ska bara hämta nycklar … vad fan … ?” Hör kvinnans röst stanna upp.

”Har du varit hemma? Inte? Men alltså … det är typ städat! Överallt! Ja! Allt är bortplockat i köket!”

Snabba steg mellan rummen. Rösten som tillhör stegen låter stressad, med en hög pitch. Gnällig.

”Och vårt sovrum är helt i ordninggjort! Bäddat! Ja! Till och med prydnadskuddarna ligger rätt!”

Stegen kommer in i flickans rum. Fötter i svarta strumpor med vita prickar på. Trampar runt i rummet. Rösten fortsätter prata.

”Angelicas rum är också städat! Vad fan är det här … ? Är det någon som skämtar med oss?”

Jag ler för mig själv under sängen. Ser fötterna gå ut ur rummet. Hör rösten som pratar i telefonen.

”Nej, jag fattar ingenting. Har jag missat att städerskan skulle komma idag eller?” Skor tas på, nycklar skramlar från nyckelskåpet.

”Ja, ja. Nu har jag bilnyckeln i alla fall. Åker och hämtar upp barnen sedan då, efter jobbet. Nej du har säkert rätt, det måste vara städerskan. Fattar bara inte att jag kunde glömma det … okej. Vi ses sedan, puss.” Tystnad. Andetagen hörs knappt här under sängen. Jag väntar. Hon väntar också. Kvinnan i hallen.

”Hallå? Är det någon här?” ropar hon. Om jag svarar förstörs överraskningen, så jag håller tyst. En suck hörs från hallen. Handen på dörrhandtaget. Gångjärn som gnisslar svagt, och så, dörren som stängs. Sedan; tystnad. Igen. Jag ligger platt på mage en stund. Blickstilla under sängen. Jag räknar till 200 innan jag kryper fram. Klockan på flickans sängbord visar 12.00. Dags för lunch. Hittar ägg i kylen, gör omelett. Dukar med de fina tallrikarna. Fina bestick. Äter i lugn och ro. Bläddrar i dagens tidning. Diskar upp och torkar av, ställer in i skåpet igen. Öppnar fönstret och vädrar ut matoset.

Blå måndag

 

Ledig måndag. Behövligt. Nödvändigt. Skönt för själen.

Några timmar med lugn och ro. Hett kaffe, tända ljus, klapprande på tangentbordet, skrivandes på historier som vill berättas. Vinden som sliter i träden utanför. Knastrar i fönsterrutorna när vinden sveper förbi. Underbart att sitta inne i värmen, i tryggheten, i min egen värld och skapa.

Jag älskar att vara kreativ. Jag älskar när orden rinner ur mina fingrar och jag älskar att inte veta vad jag ska skriva härnäst. Det som kommer får komma, och efteråt, när jag läser igenom min text, blir jag förundrar över allt som jag berättar. Spännande att inte veta själv vad historien tar mig liksom.

Jag lägger ner ambitionen att skapa storverk, och jag låter mig själv vara i flow och litar på att det som kommer fram är värt att berättas.

Jag redigerar inte mig själv stunden, och jag låter inte självkritiken ta plats.

När jag bara är i flow och låter fingrarna fara över tangentbordet, så infinner det sig ett space där jag är utanför tid och rum. Jag befinner mig i en slags mittzon mellan verklighet och saga.

Underbart är bara förnamnet. Jag älskar att skriva!

Tack för alla historier och dialoger som kommer till mig, genom mig, ner i bokstäver och meningar, ord.

Tack för inspirationen som jag känner och tack för att jag kan vara så öppen för att ta emot den.

Sancuary. Bliss. Lycka. Glädje. Kreativitet. Skapande. Tacksam.

Lediga måndagar är de bästa dagarna.  

 

Allt gott!

Cecilia