Dag 58

Dag 58.

 
 
Jag är ett mirakel.

Du är ett mirakel.

Hela skapelsen av en människa är ju helt otroligt. Det man vet är att en spermie och ett ägg startar en ny process som blir en människa.

Det är ju så sjuuhuuukt otroligt i sig!

MEN: hur bildas spermien och ägget? Vad kommer först, så att säga? Det är som hönan och ägget. Vi vet så lite om vår egen skapelse.

Att jag har blivit till en gång för 38 år sedan, det är ju ett faktum, eftersom jag sitter här och dricker kaffe och skriver, men HUR blev jag egentligen till? Alla människor som lever på den här planeten är ju mirakel, att vi alla är här är liksom en livsgärning i sig.

Jag vet inte vad jag vill komma fram till, antagligen ingenting, men jag tycker det är så intressant när man börjar tanka på det. Allt annat blir så oviktigt då.

Jag har haft flera tuffa dagar den senaste tiden, har snuddat vid den berömda ”väggen”, känt på dess skrovliga, kalla yta, känt hur rädslan och paniken så gärna velat ta tag i mig och hålla mig fast.

Tack vare min man, hans lugnande ord och kloka insikter, och tack vare min egen förmåga att se att rädslan och paniken bara får fäste om jag tror på tankarna som skapar dom, så har jag stannat precis framför väggen.

Tack vare min meditation, har jag lyckats att förstå och känna att livet är så mycket mer än jag hittills trott. Jag är så mycket mer.

Den här perioden i livet kommer aldrig tillbaka igen, så jag tar med mig en lärdom om vikten av återhämtning och att lyssna på min kropp, och så unnar jag mig att vila och bara vara ett tag.

 

 
 För jag ÄR ett mirakel, precis som DU.

 

Allt gott,

Cecilia