Semester? Naj, jobbe

 
Tack för att jag tog mig ledigt, att jag gav mig själv den möjligheten att vara ledig och att var tillsammans med mi familj. Det är så värt att bara få vara och inte prestera något i några veckor.
Jag har varit i Barcelona, vad var det? Hur gick dettill? Och hur blev egentligen reklamfilmen? Det får vi se när den börjar sändas i höst … =)

 Och jag har varit på mitt älskade Gotland, i en supermysig stuga, eller stenhus, med min familj, lekt och badat och träffat vilda russ och ätit glass, åkt både till höjgaar och till vinstaar, druckit många koppar kaffi och sett rabbisar. Skrattat och busat och myst.


 

Och så att jag sen fick 4 dagar av egentid på Holmhällar är underbart!

 

Holmhällar är ett pensionat som ligger på50-talet, riktig Dirty dancing feeling på det alltså, minus dansen=) Vissa av deras gäster har varit där varje sommar i 50 år … well, allt har sin charm, och det som var skönast med detta för mig just nu, var att jag inte behövde tänka på vad jag skulle äta till middag utan jag gick och satte i och blev serverad underbart god mat varje kväll.

 

 Sedan unnade jag mig kvällspromenad och filosofiska samtal med mig själv, och jag skrev klart boken! Eller, helt klar är den inte, men det finns ett väldigt bra skal att fylla. Eller skal är det inte, mer en bra grund. Nu väntar redigeringsarbetet, dra ifrån, lägga till, osv, tills den är helt klar. 
 
 
Och eftersom jag var ensam, fick telefonen balansera på stenhögar för att få till de här bilderna =)
 
 
Jag har till och med varit på Väddö tillsammans med barnen och mamma och pappa! Det är magiskt ljus där ute, så vackert när himmel möter hav. Så TACK sommaren för alla underbara dagar! Nu har jag energi och lust att börja jobba med nästa projekt; Elvis, Cash, the Killer & me som har premiär på Göta Lejon 9/9.
Lever drömmen. Varje dag.
Allt gott och kom ihåg att sommaren tar ju inte slut bara för att jag börjar jobba ;)
 

Ensamhetens lov

Att vara ensam.

Alla är vi ensamma egentligen. Och samtidigt är vi aldrig ensamma, eftersom vi alla hör ihop.

Att vara ensam ses som sorgligt. Men om det är frivilligt är det väl inte sorgligt? Tvärtom, då är det underbart, en frihet! Att kunna välja ensamheten är en frihet. Att vara två ses som facit. Men om tvåsamheten är ofrivillig? Då är ensamheten bättre plötsligt.

Så är det bättre att dela en erfarenhet, upplevelse tillsamman med någon annan? Varför? Gör det upplevelsen starkare och bättre om man delar den med någon? Eller upplever man egentligen saker bättre och starkare när man är ensam? Då fokuserar man ju bara på sig själv, annars kan det bli att man bryr sig mer om hur den andra upplever stunden, hur den har det och om den tycker att det är lika roligt, härligt, spännande som en själv.

 

Jag är ensam just nu på ett pensionat på södra Gotland som heter Holmhällar, och jag ska vara här i fyra dagar. Fyra dagar låter både lite och mycket. Länge och kort. Fyra dagar hinner man göra massor på, eller ingenting, beroende på omständigheterna. De här fyra dagarna ska jag vara ensam. Jag ska vila, yoga, meditera, skriva. I den ordningen.

Och för en stund sedan höll jag på att få en panikattack när jag tänkte på hur lång tid det är kvar tills jag ska åka hem. När jag tänkte på min familj, mina barn och min man, så kände jag hemlängtan, familjelängtan, och en känsla av att vara en dålig förälder, en mamma som väljer att vara ensam under sommaren istället för att dela varje vaken stund med sina barn, vad är det för mamma?

Jag kände klaustrofobiska känslor, kunde inte sitta kvar i meditationen jag höll på med, utan var tvungen att öppna ögonen och andas djupt. Tankarna spann iväg, jag såg framför mig att dom hade kört av vägen på väg hem från färjan, eller att färjan hade sjunkit, eller att jag skulle dö här och aldrig komma hem. Hjärnan är kraftfull … Tankarna jag upplevde, gjorde mig riktigt rädd. Min kropp blev iskall, mitt hjärta slog i 180, men runtomkring mig var allt lugnt och stilla, fridfullt med fåglar som kvittrade, solen som värmde genom fönstret och havet som brusade. Men inom mig var det fullkomlig panik. På grund av mina tankar som jag skapade själv. Ingen kom och sa något till mig som fick mig att börja fantisera ihop de där skräckscenariona, ingen kom in i rummet där jag satt och hotade mig till livet, ingen skrämde mig på något sätt. Ändå var jag livrädd. För ensamheten? Kanske.

 

Så kom jag på en sak som min kloke man sa i morse; ”Om några dagar är du hemma igen och allt är som vanligt, så unna dig nu att bara vara och ta det lugnt!” Han är den klokaste människa jag vet och jag älskar honom så. Jag lär mig av honom hela tiden, han får mig att växa som människa och för att använda ett filmcitat; ”You complete me” han gör verkligen det, han gör mig hel.  

 

Jag ska verkligen försöka att njuta av min ensamhet de här dagarna. Jag ska unna mig =)

Allt gott,

Cecilia

Jobbe jobbe jobbe

                                                         
 
Asså den här veckan har varit craaazy!
Två överraskningsfester, en på Eurotroll, där jag dubbar de flesta serierna för Barnkanalen och Netflix, och en på Oscarsteatern för Johan von der Lancken. Gissa vilken bild som är tagen på vilken fest ... =)
 
 
Och så har jag repat/haft kollationeringsvecka för höstens projekt på Göta Lejon; Elvis, Cash, The Killer & Me! Brolle är lead, med mig och 5 andra grymt begåvade sångare, och det kommer bli SÅ BRA! Vi har fokuserat på stämmor och tonarter för de ca 50 låtar som kommer att vara med i showen, och det är omöjligt att inte bli medryckt i musiken! Sånt jääla ös! Boka biljetter på ticktster =)
 
 
 
Dessutom spelade och sjöng jag och min man på ett bröllop i lördags(igår), och det gick superbra. Jag älskar att sjunga i kyrkor! MIn röst bärs fram utan ansträngning och klangen i kyrkorummet är så vacker. Vi gjorde Utan dina andetag av Kent, och Med dig vid min sida av Sarah Dawn Finer, samt ingång, Öppna din dörr, -och utmgång,För kärlekens skull. En hel konsert typ=)  Brudparet var vädigt nöjda, och gästerna också. 
 
 
Och i dag har jag och min man spelat på en 80-årsfest! Många glada miner och mycket beröm även här, och det är alltid härligt att bidra good vibes!
 
Imorgon fortsätter jag att spela in röst till ett spel som lanseras av Sony. Jag har spelat in 10 timmar av 50, så det är bara att prata på=) 
Living the dream ... eller hur var det ;)
 
 
Allt gott!
Cecilia