En tanke blir en idé som blir ...

Fjärilar i magen

 
 Det började med en idé.

Det gör ju alltid det. Alla stora saker som har genomförts genom historien, alla uppfinningar, alla filmer,alla böcker, alla historiska tal och framföranden, har alla börjat som en idé från en människa.

Ur ingenting föds en tanke, som sedan BLIR något.

Ibland är det lätt att avfärda sina idéer som omöjliga eller Ja det hade varit kul, men det går ju inte, osv osv. Men alla idéer man får är ju skapade ur ens eget sinne och alltså helt möjliga att genomföra för just den som tänker dom.

Ett litet, men ganska stort ändå, exempel, är ju vår musikal för barn:

Fjärilar i magen – en dockmusikal om vänskap.

Jag fick en idé om att jag ville göra en barmusikal med dockorna Wilma och Paula, som skulle innehålla känslor, roliga upptåg, en fin historia och massa bra musik. Så jag satte mig och skrev en enkel historia om hur tre vänner möts på skolgården första dagen i ettan. Jag visste redan vilka jag ville jobba med, de två tjejerna jag har haft roligast med i jobbsammanhang genom åren; Jessica Heribertsson och Sandra Caménisch, för jag hade redan då tanken att vi skulle kunna åka runt i landet och spela musikalen för barn på olika förskolor och skolor. Vem som skulle skriva musiken var också en självklarhet, min man Christoffer Schoug som är världsfenomenalt jättebäst på att komponera musik utifrån en känsla eller en text. Och med Sandras låttexter och min idé om vad de skulle handla,om, rann det musik ur honom. Allt gick väldigt lätt, och vi repade ihop en föreställning på några träffar, där vi förutom att hjälpas åt att sätta ihop allt, hade väldigt roligt tillsammans.

De två föreställningarna vi spelade, i egen regi, i Gustavsbersgteaterns foajé i höstas, togs emot jättebra av både barn och vuxna, och vi fick framför allt beröm för att vi visade mycket känslor, att musiken var bra och svängig och att flera föräldrar kände igen sina egna barn i våra karaktärer.

Jag kände då att Wow! Tänk att min idé har blivit en föreställning som människor tycker om! Med musik och texter som barnen sjunger med i! Och jag ville absolut spela den igen, och mera.

SÅ, vi gjorde audition för Länsmusiken i Stockholms kulturkatalog för 2019/20 och har just fått veta att vi kommit med!

Förhoppningsvis vill många förskolor och lågstadier boka oss för att komma och spela!

Jag undrar hur Shakespeare skulle ha känt om han visste hur sjukt välkända hans pjäser och karaktärer är idag? Eller Mozart? Undra hur de känner inför, att deras idéer som de fick en gång i tiden, lever kvar än idag och påverkar så många? Undra hur de känner inför, att deras idéer som de fick en gång i tiden, lever kvar än idag och påverkar så många.

Tänk om Shakespeare hade avfärdat idén han fick om att skriva om Romeo och Julia?

Eller om Mozart hade knycklat ihop notpappren efter några sidor, för att han inte tycket idén höll. Vad mycket vi har vunnit på att dom trodde på sig själva och sina idéer.

Vi är alla kreativa varelser, på olika sätt, och jag tror att man kan genomföra allt man kommer på. Man måste bara börja nånstans.

Ur ingenting föds nånting, precis som vi människor.

Med det sagt säger jag godnatt. Det är ännu en dag i repfabriken i morgon.

Cecilia

Delicat rep

Repa repa repa

 

 

Om en vecka har vi turnépremiär på föreställningen Elvis, Cash & the Killer på Coop arena i Luleå.

Vi repar upp showen igen efter nästan ett års uppehåll, med två nya tjejer i ensemblen. Det går jättebra allting och det är kuuul!

Men.

Jag har ju sockerstopp sedan typ 2 veckor tillbaka, och det är en utmaning att hålla det löftet under dagarna. Produktionen bjuder på fika, och idag var det en stor kartong med DELICATO BOLLAR på bordet!! Asså, den stod mitt framför mig där jag satt i soffan och jag hade LÄTT kunnat droppa huvudet rakt ner i kartgen och mumsa i mig. Men, icke. Jag höll mig även idag från att äta sånna yum yummiga grejer. Istället knaprade jag på min finncrisp med jordnötssmör och unnade mig ett päron. Päron är dock inte lika gott till kaffe som delicatobollar … synd.

Nu har jag precis kommit ut från dotterns rum, där jag suttit och mediterat medan hon somnade. Så skönt att bara släppa tankarna fria och tillåta det som vill komma upp få göra det. Det är mycket med föreställningen som snurrar i huvudet nu, såklart, så det var skönt att låta det snurra några varv.

Nu är jag redo att sova, fast klockan ”bara” är 21.00. En del av mig vill kolla på House of cards, och dricka te. En annan vill bara gå o lägga mig.

Jag får se vilken sida som vinner idag.

 

Allt gott!

Cecilia

Går det att bryta mitt sockerberoende?

Sockerstopp till maj 2019

 

Jag älskar choklad, kardemummabullar, drömmar, skumtoppar, kladdkaka, glass … well jag kan skriva ner hur mycket smaskiga grejer som helst som jag älskar och som jag alltid har ”unnat mig” att äta. Men så nu, inför det nya året, kände jag en lust att ha sockerstopp en period.

Innan har det känts helt omöjligt för mig och jag har avfärdat såna tankar med att ”Jag rör mig så mycket, klart jag kan äta godis.”

Och det kan jag, det är inte att jag är rädd för att bli överviktig som det handlar om.

Nej, för mig handlar det om att ändra mitt mönster.

Det handlar om att se vad som händer med sockersuget efter några dagar. Det handlar om att känna känslorna som kommer upp när jag inte ”dövar” mig själv med socker. Eller distraherar mig är kanske ett bättre ord.

Ett exempel; hemmakväll, mys-tajm, film på tv:n. Direkt vill jag ha något att äta när jag sitter där och ska kolla på film.

Glass. Jag känner hur gott det skulle vara med en stor jävla skål med glass, Ben&Jerrys Half baked som bara fyller munnen med en hel massa YUM YUM.

Men varför behöver jag egentligen tillägga nånting i den stunden? Räcker det inte med filmen? Det är väl DET som är grejen i den stunden liksom?

Och så är det ganska ofta, har jag märkt, för mig. Att jag vill addera ännu en distraktion till den som redan distraherar mig från mig själv.

Typ kaffepaus.

Jag tror att det blir roligare om jag förutom kaffet tar en bulle till. Men om jag synar det så är det bara en massa vetemjöl och socker och smör som får mig att känna trygghet en liten stund. En vana att ta något till kaffet. Fika. Jag tycker att det är gott, tro mig. Oh my vad gott det är. Men jag vill ge mig en chans nu att testa att inte äta socker ett tag.

Det bästa med detta är att jag har fått med mig barnen på detta. Så nu har vi sockerstopp till Ellas födelsedag i maj.

Jag har märkt att båda barnen har utvecklat ett lätt sockerberoende som visar sig i dåligt humör, trötthet och ibland aggression. Hur barnen mår hänger såklart ihop med vad de äter. Och eftersom det är jag som handlar hem det vi äter, har jag en skyldighet att ge dom bra mat.

Jag kan framför allt bestämma att inte köpa hem godis, glass, kakor osv. För om det inte finns hemma,så blir det lättare att inte äta sånt.

Så jag och Ella skrev en lista på allt vi FÅR äta istället för att fokusera på det vi inte får.

Vi äter alltså:

ALL MAT

FRUKT

MANGO

BLÅBÄR

HALLON

 

Detta har ingenting med att banta att göra.

Detta är bara för att se om vi klara av att bryta våra mönster med vad som känns vant och tryggt. Att vi så fort det är dags för en mysstund, automatsikt tänker bullar, istället för att äta frukt, eller dricka en smoothie.

 

Hittills har jag hållit mig ifrån socker i en vecka, och det känns bra!

Igår på repet var det ett bord uppställt med bullar och choklad. Jag kunde känna hur gott det skulle vara att ta en bit mjölkchoklad till kaffet, men så kände jag efter och kom på att ”just det, det blir inte roligare bara för att jag äter choklad nu. Så jag kan lika gärna äta min finncrisp med jordnötssmör på istället”.

 

Det ska bli spännande att se hur det går.

Det viktigaste är väl att fatta att ingen tvingar mig att äta nånting. Allt är mitt eget val.

Så nu väljer jag en annan väg helt enkelt.