Back to school

 

Att vara förälder är det svåraste, mest utmanande jag nånsin upplevt. Vissa dagar, perioder, förstår jag inte hur allt kan kännas så sjukt jobbigt. Jag hatar att vara en mamma som tjatar, ändå så hör jag min röst säga saker på repeat; dags att klä på sig, dags att klä på sig, dags att klä på sig …

Det spelar ingen roll om jag har förberett barnen på att snart är det dags att klä på sig, när det väl är dags så skiter dom fullständigt i mig.

Så här är det inte jämt, verkligen inte, men när såna här morgnar och dagar kommer, så känns det som om allt är svart, att jag är den absolut sämsta föräldern på jorden och att jag bara vill gå iväg och stänga in mig i en grotta nånstans långt långt borta.

Och sen, när jag äntligen fått iväg barnen till skolan så kommer det dåliga samvetet.

Med en melankolisk melodi som soundtrack spelas hela morgonen upp i mitt huvud som en scen tagen ur en film producerad av SVTdrama.

Med lite distans, asså jag pratar om typ 10 minuters distans, så ser allt så enkelt ut, och att komma försent känns inte längre som det värsta som kan hända. Med lite distans förstår jag att mina barn bara är barn, och att dom gör helt rätt i att bara vara som dom är och att inte lyssna på mig. Så klart att dom hellre vill chilla och äta frukost i hundra timmar till, istället för att klä på sig och gå ut i den mörka vintermorgonen.

Och då blir jag irriterad på att skolan måste börja så himla tidigt! Varför ska man jaga upp kidsen när de är som tröttast, kan man inte börja lite senare på dagen?

Återigen, när jag är på en low vibe så känns allt som helvete och det känns som om alla konspirerar mot mig, att allt är till för att jag ska ha det så djävligt som möjligt.

Och det är ju inte sannningen, jag vet.

Men hur gör jag då, när jag är mitt inne i en sån där svart känsla? När det känns som om jag har skygglappar på mig och bara ser svart? Hur gör jag för att inte säga dumma saker, höja rösten, stressa på med påklädning och hur gör jag för att behålla min high vibe?Hur gör jag för att vara en snäll människa i såna lägen?!

Jag vet att jag måste ta hand om mig själv innan jag kan hjälpa andra, så därför går jag upp 6 varje morgon och gör min yoga, ås att jag vaknar i lugn och ro. Helst vill jag meditera också, men då måste jag gå upp så himla tidigt, och det pallar jag inte.

Sen vet jag att jag har en painbody som ibland blossar upp, som triggas av stress, och att jag hatar att komma försent, även att det inte är farligt att göra det, ju. Min stress över att vara sen, för jag över på mina barn, när det egentligen inte spelar någon roll.

HUR DUMT?!?

Fördelen är att jag är medveten om detta, jag sitter ju nu och skriver om att jag vill förändra mitt beteende.

För några år sen hade jag bara skyllt på omständigheterna, eller på barnen, men nu vet jag att det bara är jag som kan förändra mitt sätt att se på saker.

Det viktigaste nu, för att ha en fortsatt härlig dag, är att göra saker som känns bra, som gör mig glad. Typ att skriva, dricka kaffe, ta en peppis, leka med min son som är hemma från förskolan idag, inte ta allt så allvarligt.

Och framför allt; INTE ÄLTA DEN DÅLIGA VIBEN!!

Inte berätta historien om att jag är en dålig förälder om och om igen, sluta tjata på mig själv, och när det är dags för påklädning igen, strunta i om vi blir sena, och låta det ta den tid det tar.

Jag ska unna mig att läsa i boken Med känsla för barns självkänsla också, back to School liksom.

Ha en bra dag!  

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: