Bara vara

Jag sitter ute på landet och ser hur två änder flyger ner mot vattnet för att landa. De flyger jämsides med varandra och precis samtidigt gör dom en sväng och landar bredvid varandra i vattnet. Inte ett ljud har yttrats, ingenting som jag hört i alla fall, och en tanke slår mig; Hur kommer det sig att vi helt accepterar att djur kommunicerar med varandra på ett sätt som är ordlöst, men att vi har svårt att inse att vi människor också kan göra det? Och det faktumet att vi inte ifrågasätter vad t.ex. rådjuret gör hela dagarna, eller varför den där fågeln bara sitter där i trädet, skulle kunna ge oss insikt i hur vi själva väljer att leva våra liv.

 
Tänk om det vore lika accepterat för oss människor att bara sitta och vara. Inte göra någonting. Tänk om man kunde vara bäst på att inte göra någonting. Egentligen borde ingentinget vara utgångspunkten för allt vi gör. Istället för att stressa runt och försöka vara på alla platser samtidigt, finnas på stand by hela tiden, så skulle man kunna börja med att bara vara, och sen ta aktion med det man måste göra, eller vill göra, för att sedan återgå till bara varandet igen en stund, och sedan iväg igen.

Istället för kaffepauser borde man ha meditationspauser, och i skolorna och på varje arbetsplats, borde man börja dagen med att sätta sig ner och fokusera inåt, känna sitt hjärta, känna sin inre kropp. 5 minuter räcker.

Sen, från en lugn och harmonisk plats, kan man börja sin dag och känna att man är med i sin kropp och att det man gör gör man med full närvaro, och inte som en betraktare utifrån. Hur som helst så tycker jag det är häftigt hur allt i naturen synkar med varandra, och hur djuren bara vet vad dom ska göra. Så häftigt att dom kommunicerar på ett annat plan än vad vi gör, med intuition och inkännande.

Om man stillar sitt sinne en liten stund så vet man ju också, liksom djuren, vad man helst vill här i livet.  

Allt gott,

Cecilia

Kommentera här: