Sockervadd

Dag 5.

idag satte jag inte någon väckarklocka på 06.00, det är ju ändå nationaldagen och ledigt, och barnen sov länge, så jag vaknade av mig själv vid 7.30, och gick ner till altanen på baksidan och gjorde yoga. Sen satte jag mig och mediterade i 50 minuter. Det blev inte en hel timme, eftersom familjen vaknade och det var läge att starta dagen tillsammans.

Men det var härliga 50 minuter! Efter 30 minuter så kom den härliga känslan av sockervadd runt hela kroppen, och jag kände hur jag började gunga från sida till sida. Det var en energi som rörde sig genom mig och jag kunde inte INTE gunga. Men, efter en stund började jag må illa, och jag försökte att stoppa det. Det krävdes att jag medvetet sa åt mig själv att inte gunga mer, och så slutade det. Men en liten, svag känsla av rörelse fanns kvar under hela tiden. Luddigheten som sockervaddskänslan ger är så härlig! Det är som att kroppen är bedövad, och jag vet inte riktigt vad som är upp, eller ner. Att ge sig hän till det är skönt och bra att bara släppa kontrollen en stund.

När klockan ringde gjorde jag lite shakti yoga, för att jorda mig; Skaka lite, massera ländryggen och området över njurarna lite, gnugga bakom öronen, och skaka hela kroppen, det hjälpte!  Eftersom jag kände att jag var ”utanför” kroppen under meditationen, så var det viktigt att komma ner igen.

Nu har jag en ledig dag framför mig tillsammans med min underbara familj, och jag känner mig närvarande och unnar mig att ta dagen som den kommer.

 

”Allt är bra”, sa min 3,5 åriga son i morse vid frukosten.

Javisst är det så kära barn. Allt är bra.

 

Allt gott och trevlig Nationaldag!

 

Cecilia

Kommentera här: