highvibes.blogg.se

Jag utvecklas ständigt. Jag har hela tiden möjlighet att välja annorlunda och nytt, jag behöver inte göra som jag alltid har gjort.

Därför har jag inga nyårslöften. Eftersom jag inte vet vem jag kommer att utvecklas till under det här året, så känns det onödigt att lova mig själv något som jag kanske inte alls vill om några månader. Jag kan ju omöjligt veta nu vad jag kommer att ha för drömmar och visioner om ett år, eftersom jag hela tiden utvecklas till något mer, och större än det jag varit.Om jag tillåter mig att göra det.

Tänk att man kan ”lämna” sin "person" i sängen varje morgon när man går upp. Sin gamla person med alla invanda mönster och beteenden. Man kan lämna den och låta den personen som är här nu få vara som den är, utan att bestämma massor i förväg. Bara att ta en ny väg till jobbet är utveckling, eller att välja te istället för kaffe, eller vego istället för kött. Att sätta sig i stillhet och meditera istället för att kolla Netflix, är kanske också en del av utvecklingen.

Tänk hur ofta man slentrian-gör något, bara för att man brukar göra så.

En av de största sakerna jag har lärt mig, eller förstått under det senaste året, är att inget gott kommer ur stress och ”hårt jobb”, i den meningen att jobbet ska vara tråkigt eller jobbigt så att man går sönder när man gör det.

Allt gott kommer ur stillhet och lugn, efter det kommer ett flöde av roliga saker och upplevelser.

Däremot när jag kämpar, känner ett motstånd, eller när jag gör saker som jag innerst inne inte känner någon glädje för, när jag bara gör saker för att det är "bra", eller det är så här man "ska göra", då brukar det landa i att jobbet eller vad det kan vara för något inte blir så roligt. Och det resulterar i sin tur i att jag inte är på min high vibe, utan att jag tappar bort mig själv och min glädje. Då gör jag inte ett bra jobb, och så börjar tvivla på mig själv när jag inte får den respons jag vill ha.

Men när jag slappnar av och litar på att allt är som det ska, och att allting alltid löser sig, så gör det just det – löser sig.

Utan någon som helst ansträngning får jag roliga jobb, träffar roliga inspirerande människor, får massor av tid att umgås med familjen, får in en massa pengar, får göra roliga saker.

Men allt börjar någonstans, allt föds ur en kontrast. Och ibland kan det vara svårt att ens formulera vad jag vill ha, mest av allt. När jag börjar tänka så tar mindet, tankarna och egot över och slänger in saker som jag "borde" göra för att det är smart rent karriärsmässigt, men när jag mediterar och låter allt få vara som det är, och när jag ser saker från ett annat perspektiv, och när jag inte dömer mig själv för att vara en sån eller sån person, då kommer det upp riktigt bra saker. Då vet jag vad jag vill, det känner jag med hela kroppen.

Vad vill jag då?

Jag vill vara lycklig, det spelar igen roll hur, men det är lyckan som är meningen med livet. Så alla små steg som jag kan ta, alla små brödsmulor som leder till lyckan, dom vill jag följa.

Och när jag känner efter, så står jag mitt i lyckan just nu.

Det är bara att lita på livet och älska det som är. Just nu.

Och nu. Och nu.

Allt gott,

Cecilia