Jag kan ju bara vara lycklig

Jag fick en tanke för en tid sen, och det är ju inte så ovanligt i sig. Tankar kommer och går hela tiden, hjärnan är sändigt i rörelse, men just den här tanken har hängt kvar, den poppar upp i mitt medvetande hela tiden och ställer
mitt liv på sin spets på ett sätt.
 
 
"Jag kan ju bara vara lycklig"
 
Det var min tanke.
När jag läser den såhär rakt upp och ner låter det superenkelt. Ja, det är klart jag kan vara det, vad då rå liksom? Men när jag börjar försöka ta reda på vad det faktiskt betyder, så är det så mycket större än jag först trodde. Om jag på riktigt tror på min tanke "Jag kan ju bara vara lycklig", så betyder det att jag inte behöver någonting eller någon för att vara lycklig. Det betyder att jag kan skapa min egen lycka, inifrån och ut. Det betyder att jag kan känna lyckokänslor i kroppen när jag vill, oberoende av omständigheter. Och det känns både spännande, roligt, och härligt, men också lite läskigt.
För om jag inte kan lägga över min lycka på någonting eller någon annan än på mig själv och min inställning till det som händer mig, så kan jag inte heller skylla på någonting eller någon om det inte blir som jag tänkt mig. Jag kan inte skylla på något om jag inte är lycklig. Och det ställer ännu mer saker på sin spets, eller vad man säger. Eftersom jag inte behöver någonting för att vara lycklig, så måste jag inte köpa grejjer som jag förut trodde gjorde mig lycklig, som kläder, prylar, skor, jag behöver inte tjäna massor av pengar, jag behöver inte att barnen är glada, eller att min man säger att han älskar mig.
Men, jag kan ju fortfarande VILJA göra allt det där för att det är roligt!
Och jag känner mig såklart ännu varmare i bröstet när jag ser att mina barn är glada, och att höra att min man älskar mig är ju självklart underbart!
Det jag vill komma fram till nånstans är att jag ändå är glad och tacksam för att jag fick den där tanken, för den får mig att gå till mig själv mer än jag gjorde förut. Jag lyssnar mer på mina känslor, jag litar på att dom visar mig vägen, och jag känner starkt att jag faktiskt har lyckan inom mig.
Och att veta att jag när som helst kan plocka fram den där bubblande, glittrande känslan av glädje och känna mig lycklig och glad, det känns underbart och kraftfullt!
 
Allt gott!
Cecilia

Kommentera här: