Tackbrev
Jag gillar rutiner.
Det får mig att känna att jag har koll och kontroll på läget, och det i sin tur gör mig glad, så win-win på den! Min morgonrutin har jag ju delat med mig av här på bloggen, och den är nått jag verkligen håller hårt på. En annan rutin jag har är att jag läser "Tackbrev" varje dag.
Vad är det, kan man ju undra, men misströsta inte, för svaret kommer här:
Det är ett brev, där jag har skrivit ner saker jag är tacksam för, eller som jag vill ska hända, men som inte har hänt än. Jag har tre olika igång just nu; ett som gäller familjen, vänner, hälsa och glädje, ett som gäller jobb och karriär, och ett som gäller mitt skrivande. Jag har de samlade i mitt kollegieblock (som håller på att falla isär för att det släpas med överallt), och så läser jag dom på bussen, eller när jag annars har lite egentid.
Huvudsaken är att jag läser dom med öppet hjärta.
Vaddå öppet hjärta?
Jo, jag tänker på nåt som får mig att känna ett lyckopirr i hjärtat, typ en händelse med barnen, när vi busar så att dom kiknar av skratt, eller nåt annat som gör mig glad, och så känner jag känner det där pirret, eller bubblande glädjen i bröstet, då vet jag att mitt hjärta är öppet, och det är då det blir magiskt.
Vaddå magiskt? Å vad du snackar goja...
Magiskt, det är när saker som jag vill ska hända, alltså det som jag läser och tackar för i mina brev, faktiskt händer.
Men mer om manifestationer och annat magiskt nån annan dag! Nu ska jag läsa mina brev och dricka kaffe, för jag har ju en rolig månad att leva upp till, och just nu är kaffe i solen en grymt härlig grej!
Allt gott!
Cecilia