Me myself & I
Alltså det är så många tankar som far runt i huvudet på mig när jag är själv så att jag nästan får lite klaustro. Det vore så skönt om det bara blev tyst ett tag, bara nån sekund eller så,
det vore så skönt att slippa min inre monolog som maler på.
Under meditation, om/när tankar kommer, ska man ju acceptera att dom finns, men inte fästa nån vikt vid dom, utan låta dom "sväva vidare". Om och om igen får man göra ett aktivt val att släppa iväg tankarna, för det kommer hela tiden nya.
Jag försöker fokusera på min andning, in och ut i ett jämt flöde, lyssna till alla ljud runtomkring mig, havet, fåglarna, vinden. Men tankarna fortsätter att komma.
Envisa jävlar alltså.
En eller två gånger har jag upplevt total tystnad i huvudet. Alltså under typ en-två sekunder, och det var helt magiskt. Hjärnan blev för en stund stilla, som om alla kugghjul som annars snurrar envist och maskinellt stannade upp och tog en paus. Genom den lilla mikropausen skapades ett nytt rum i mitt medvetande som jag skulle önska blev större så att jag får uppleva mer av den stillheten som rådde.
Hur jag gjorde?
Det kommer jag inte ihåg. Och det kanske är det som är meningen, att jag genom sökandet efter tomrummet hittar andra rum i mig själv som bjuder in till nya idéer, bilder, inspiration, och stillhet på ett annat sätt?
Vad vet jag?