Kort novell, en kväll
Smyger in när dörren står på glänt. Snabb som en vessla gömmer jag mig under soffan i vardagsrummet. Hör hur familjen skyndar, plockar undan i köket, klär på sig. Hör hur ytterdörren slår igen. Sedan; tystnad. Ligger kvar ett tag. Stilla. Försäkrar mig att ingen är kvar i huset. Kryper fram från mitt gömställe. Ser mig omkring. Ett ljust rum med tavlor i guldramar på väggarna. Långa vita gardiner hänger tungt vid fönstren. Ett piano står mitt i rummet. Den svarta ytan blänker. Ett vitt matbord med klädda stolar kring. Går in i köket. Köksbordet är fullt med rester från frukosten; skålar, skedar, assietter, glas, smulor i små högar på den ekbetsade skivan. Suckar och plockar in i diskmaskinen, hittar diskmedlet under bänken och trycker på knappen. Ett dovt mullrande hörs. Torkar bordet rent med trasan, hänger upp den på kranen. Fortsätter in i det stora sovrummet intill köket. Sängen är inte bäddad, kuddarna knöliga efter natten. Skakar täcken och kuddar, öppnar fönstret och släpper in frisk luft. Bäddar fort. Det går av bara farten. Prydnadskuddarna på plats. Sedan, samma procedur i de två barnrummen. Stannar till i flickans rum. Blicken fastnar på affischen ovanför sängen; två hundvalpar ser bedjande på mig. Minns mina egna valpar. De som dog. Så lena de var, så snälla ögon de hade. Svart, varm, len päls. Rycker till. Ljudet av dörrhandtaget ekar i hallen. Snabbt in under sängen, ett nytt gömställe.
”Ja, men precis! Absolut! Jag håller helt med! Jag ska bara hämta nycklar … vad fan … ?” Hör kvinnans röst stanna upp.
”Har du varit hemma? Inte? Men alltså … det är typ städat! Överallt! Ja! Allt är bortplockat i köket!”
Snabba steg mellan rummen. Rösten som tillhör stegen låter stressad, med en hög pitch. Gnällig.
”Och vårt sovrum är helt i ordninggjort! Bäddat! Ja! Till och med prydnadskuddarna ligger rätt!”
Stegen kommer in i flickans rum. Fötter i svarta strumpor med vita prickar på. Trampar runt i rummet. Rösten fortsätter prata.
”Angelicas rum är också städat! Vad fan är det här … ? Är det någon som skämtar med oss?”
Jag ler för mig själv under sängen. Ser fötterna gå ut ur rummet. Hör rösten som pratar i telefonen.
”Nej, jag fattar ingenting. Har jag missat att städerskan skulle komma idag eller?” Skor tas på, nycklar skramlar från nyckelskåpet.
”Ja, ja. Nu har jag bilnyckeln i alla fall. Åker och hämtar upp barnen sedan då, efter jobbet. Nej du har säkert rätt, det måste vara städerskan. Fattar bara inte att jag kunde glömma det … okej. Vi ses sedan, puss.” Tystnad. Andetagen hörs knappt här under sängen. Jag väntar. Hon väntar också. Kvinnan i hallen.
”Hallå? Är det någon här?” ropar hon. Om jag svarar förstörs överraskningen, så jag håller tyst. En suck hörs från hallen. Handen på dörrhandtaget. Gångjärn som gnisslar svagt, och så, dörren som stängs. Sedan; tystnad. Igen. Jag ligger platt på mage en stund. Blickstilla under sängen. Jag räknar till 200 innan jag kryper fram. Klockan på flickans sängbord visar 12.00. Dags för lunch. Hittar ägg i kylen, gör omelett. Dukar med de fina tallrikarna. Fina bestick. Äter i lugn och ro. Bläddrar i dagens tidning. Diskar upp och torkar av, ställer in i skåpet igen. Öppnar fönstret och vädrar ut matoset.