highvibes.blogg.se

Asså, så himla intressant grej hände mig igår!

Jag satt och kollade på serien SKAM som går på SVT play, den är sjukt bra tycker jag, mycket av det som händer i serien känner jag igen från min egen ungdomstid, för sisådär en 3-400 år sen =)

Men igår fick jag en sån otroligt stark ångestkänsla av ett avsnitt. Jag satt i köket och kollade, allt var som vanligt, men så såg jag avsnittet där en tjej tror att hon blivit utnyttjad av sin killes brorsa, och jag fick sån ångest! En riktigt jobbig känsla som kröp igenom hela kroppen, ut i armarna och händerna, fick mitt hjärta att slå snabbare, jag kände det som om jag inte kunde andas, mådde illa osv. Jag var tvungen att gå ut och ta en lång promenad för att rensa ut allt som kom upp.

Det som är intressant är att INGENTING i omständigheterna runtomkring mig hade förändrats. Ingenting. Köket var som det var, det var ingen som plötsligt gjorde nått mot mig så att jag mådde dåligt, ingenting hände som jag kunde reagera på, utan allt hände i mitt huvud. I mina tankar. Det var som om det var jag som upplevde det som hon i serien upplevde. På promenaden gick jag och pratade högt för mig själv, och diskuterade fram att jag har ju inte upplevt nått sånt som hon gjorde i serien, märk väl, inte dokumentären, utan den fiktiva serien, jag nyss sett, ingenting hade hänt med mig, alls. Mina tankar satte alltså igång en reaktion i min kropp, utan nått som helst belägg. Och det är ju vad tankarna gör hela tiden.

Och så länge jag fortsätter att tro på mina tankar, så kommer jag också vara fast i dom, och så länge jag är fast i dom kan jag inte vara fri, för fri blir jag bara när jag verkligen på riktigt fattar att jag inte är mina tankar. Den här upplevelsen fick mig att förstå det lite mer. Så tack för det.

Sen var jag ändå tvungen att titta klart … för jag ville se att det gick bra för tjejen, att det löste sig.

Och det gjorde det ju. Tur va?

 

Allt gott,

 

Cecilia