highvibes.blogg.se

Det här är jag, 4 år.

Jag är en glad tjej som bor med mina föräldrar på valhallavägen i Stockholm. Mamma har brunt lockigt hår och pussar mig mjukt och pappa busar och leker med mig och läser saga med olika röster.

Min avdelning på mitt dagis heter blåsippan och utanför dörren står det snödroppar en dag i mars. Jag hoppsar fram med morfar och berättar om min dag; ”Morfar, vet du aaaatt … ”

Det bästa jag vet är att sitta vid mitt lilla bord i mitt rum och äta mandariner och lyssna på Disneysaga på kassetband; ”När du hör det här – PLING! Så är det dags att vända blad.” Eller att rita.

Jag önskar mig en lillebror och i oktober kommer han. Min lillebror. Jag kör runt med honom i dockvagnen, utklädd till vuxen, i mammas klackskor.

Vi flyttar till Täby, till en villa med stor tomt. Jag får hjälpa till att måla fönsterramar, målar utanför och får skäll av pappas kompis. Det känns skämmigt. Men pappa ler och säger att jag kanske kan tvätta penlsarna istället?

Åren går och jag får två syskon till, en syster och en till bror.

Morfar tar med oss på äventyr i skogen; ”Titta! Godisfågeln!” ropar han och när vi böjer bak huvudena så långt vi kan för att få en skymt av den spännande fågeln, så lägger han ut bitar av mjölkchoklad på den mossiga marken. ”Nej men! Han har bajsat!”sägre han sen och pekar på marken, och vi skrattar och äter kall choklad tillsammans. Jag är glad, jag tycker om att spela in radio på mitt rum med min mikrofon av plast och jag älskar att dansa och sjunga. Så jag dansar och sjunger, på dansskolan och i musikklassen, och på formationsdisco-tävlingar och sångtävlingar runt om i landet.

Jag drömmer om att bli känd. Vill bli som Carola.

En annan dröm jag har är att dubba tecknad film. Hemma ser vi ”Robin Hood” tjugotusen gånger och ”Sunes jul” tiotusen gånger. Pappa är som Rudolf.

Åren går och jag blir musikalartist. Spelar olika roliga roller på stora scener. Sjunger och dansar för massor av männsikor som applåderar glatt. Och jag dubbar tecknad film. Roliga roller med knasiga röster. 

Jag lever min dröm. Även att jag inte är känd.

Men jag är fortfarande en glad tjej som älskar att sitta vid mitt bord, och skriva och rita.

Kärnan av det som är jag kommer alltid att finnas här, den är konstant som den alltid har varit ända sedan jag föddes. Men jag ändrar känslor och tankar och preferenser om vad jag tycker om. Jag låter inget definiera mig utan försöker att följa glädjen i valen jag gör.

Allt gott,

 

Cecilia