Dag 31.
Det här är en sån process, som Kafka skulle sagt.
Jag är nere i en dipp just nu, har svårt att hålla mig på min high vibe, känner mig rätt värdelös och orkeslös, överflödig och i vägen. Trots det har jag lättare att bli medveten om min låga energi, och jag har större möjlighet att höja min energi under dagen.
Jag går upp 05.00, varje dag. Jag är trött, även fast jag lägger mig senast 23. Varje morgon tänker jag att "nu skiter jag i det här", orka bry sig liksom! Men, så känner jag efter, och min själ, eller vad det nu är som kallar, får mig att resa mig upp från sängen och ställa mig i vardagsrummet och skaka loss innan jag landar i soffan, där jag sitter i en timme. Imorse, på min 31:a dag, hade jag svårt med fokuset, igen. Tankar som "Gör jag ens rätt? Borde jag kanske kolla upp nån specifik meditationsövning? Ger det här mig nånting överhuvudtaget?!" avlöste varandra med stark röst. Jag sitter ju liksom bara stilla och andas, det är allt. Gills det ens som meditation? Ok, jag har kommit till ett djupare plan vid flera gånger, då rösten i huvudet plötsligt tystnat och ett tomt space har uppkommit. Det är en underbar känsla, som gör att jag känner mig separerad från mina egna tankar om mig själv, om hur allt är, hur det borde vara. Det spacet påminner mig om att jag är så mycket mer än det jag tror. Och att genom att "bara vara" så gör jag nog. Att "bara vara" räcker.
Vilken underbar tanke, eller hur!
Hm..kanske att de här 31 dagarna har gett mig nånting trots allt...?
Allt gott,
Cecilia
skriven
Alltså åhh, vad nyfiken jag blev på den här meditationsgrejen! Hur länge ska du göra det? Det låter verkligen som något värdefullt.