Dag 38.

Här kommer en väldigt insiktsfull tanke som ploppade upp såhär efter 38 dagars meditation: 
De flesta av oss mår bra av beröm, man vill ju veta om det man gjort var bra, om det gav något? 
 
Men.
 
 
Belöningen måste ju vara det man upplever i stunden man gör något, typ sjunger i mitt fall,  inte applåderna efteråt, för då lägger man över sin lycka hos andra, att dom ska bestämma om det jag gjorde var lyckat eller bra istället för att lita på min egen känsla. 
Min upplevelse av det jag gjort är det som betyder nåt, för mig.
Att känna glädjen inför varje scen, eller känslan av "kolla här nu, det här e så jävla roligt!!" Det är belöningen.
Det är därför som jag jobbar som artist.
Att känna efter vad jag kan GE, inte vad kan jag få.
Hepp!
 
Cecilia 

Kommentera här: