Dag 36.

Idag gjorde jag allt i helt fel ordning.
Behöver inte vara på teatern fören 12.30, så jag tänkte att "Hey, jag går upp med barnen runt halv sju, och så sätter jag mig en timme och mediterar EFTER jag lämnat dom! Hey, bra idé!"
Fuckin dålig idé.
 
När klockan var 07.00 fick jag tokbryt och lämnade frukostbordet med ett "Stör mig inte!", sprang nedför trappan och ställde mig och shakade som en galning på nedevåningen. Skakade med hela kroppen, händer och armar, håret, flög runt mig som en trasdocka, och jag lät som en ko, eller nåt annat brölande djur. Skakade av mig den där stressade käsnlan av att jag inte hunnit med att göra det som jga ville göra på morognen, känslan av att vara jagad av barnen, att deras behov är viktigare än mina, att jag inte har någon möjligeht att hinna ikapp.
Höll väl på i 1-2 minuter.
När jag kom upp igen satt barnen fortfarande och åt, (deras pappa var också hemma, så jag lämnade dom inte vind för våg),min yngsta sa "Varför du är ledsen mamma?" och tog en tugga av mackan. "Jag är inte ledsen, jag ville bara skaka lite. Det är lugnt"
 
Maken lämnade barnen, och så fort dom gått satte jag mig ner för min timme.
Det var som om jag hade en bommulshinna över hela kroppen, min puls var hög och jag hade ett ständigt pirr i händerna. Det var supersvårt att få tyst i huvudet, det rabblades upp texter från föreställningen, skräckscenarion om att jag kan ju inget, snart har vi publik, hur ska det gå!! Jag var sjukt stressad där jag satt. Det syntes antagligen inte på utsidan, men inuti var det ett jävvla tempo.
Så, hörde jag Eckhart Tolles röst i huvudet; "There is no problems in the now"
Så sant.
Just i den stunden hade jag inga problem, utan allt det jag satt och kände stress över, är sånt som inte har hänt, än, utan bara mina tankar om hur det eventuellt kommer att bli. Utan dom tankarna blev jag lugnare och kunde komma ner i en djupare avslappning, till slut.
Well, ett sätt att slippa de där stressande tankarna, är ju att ta tag i det jag känner stress över, och bara lära mig skiten, så är allt lugnt!
Och imorgon ska jag gå upp 05.00 igen, sådetså.
 
Allt gott,
Cecilia

Kommentera här: