Maxa upplevelsen?
Typ en ljummen vårkväll; jag vill dricka nåt gott, ha snacks, sitta vid havet med ett glas i handen och njuta. Som om det inte är nog med allt som är vackert runtomkring; havet, himlen, värmen. Märkligt att det inte räcker med att höra hur koltrasten sjunger sitt allra vackraste, jag måste liksom toppa det med alkohol och grejer som gör att jag inte upplever allt det härliga ännu starkare, utan tvärtom, det dämpar mitt intryck och sätter mig på nån typ av känslomässig "hold".
Jag dövar mig själv så den där koltrasten sjunger helt i onödan, för efter några glas har jag slutat lyssna ändå.
Att va på landet; bara att vara ute i naturen eller vid havet ska ju räcka, jag borde inte behöva lägga till ytterligare saker. Att sitta och se ut över en solnedgång borde räcka, jag behöver inte sippa på ett glas rosé under tiden. Det tar bara udden av upplevelsen, egentligen, men jag tror att det får mig att känna ännu mer.
Det är som om jag vill fly från mig själv.
För om jag bara skulle sitta där på en solvarm klippa och se på solnedgången utan nån distraktion, kanske jag skulle känna nånting på riktigt. Och det kanske jag inte vill eller orkar. Eller vågar?
Nästa gång jag åker till landet ska jag unna mig att inte behöva nånting mer än det jag ser Och hör runtomkring mig.
Det är ju inte under den ljusa varma tiden i Sverige man borde dricka och glömma, det borde man ju göra i november när det e mörkt, ändå.
Allt gott!
Cecilia