Sovmorgon
Dag 20.
Idag tog jag sovmorgon till 6.30. Unnade mig, det är ju ändå lördag:) Solen glittrade genom löven på den stora Häggen som växer på vår baksida. Den här tiden på året är så underbar, den klarblåa himlen, krispigheten i luften, löven som sakta ändrar färg.
Så här långt in i min meditationsresa, känner jag verkligen att det gör skillnad för mig i min vardag, jag har mycket större tålamod med barnen, och jobbet, jag har ett lugn inom mig, jag blir inte uppstressad över saker på samma sätt. Det är till och med så att jag längtar till att få gå upp svintidigt och meditera. Den här tiden för mig själv på morgonen är så mycket värd.
Idag hade jag ett mantra som jag fokuserade på för att hålla bort tankarna. Ja, att tänka på en specifik sak gör att huvudet rensas från alla dom där andra tvåtusensjuttioåtta grejerna som annars snurrar runt som getingar kring en jordgubbstårta i juli.
Mantrat var "Jag är".
När man tänker på vilket mirakel det är att vi är här allihop, att vi blivit till i vår mammas livmoder, att alla nervtrådar har hittat varandra, att alla celler delats, att hela den här kroppen har skapats för att vi ska kunna uppleva den här verkligheten, just nu, så räcker det med att "bara vara". Jag behöver inte göra nånting, det räcker med att jag bara är här. Det är en bedrift nog. Och när jag tänker så, blir jag ödmjuk inför livet, inför själva skapelsen som är jag, som är jorden, som är vi.
Lördagen är här, repen fortsätter på Oscarsteatern och jag unnar mig att leka och ha kul!
Allt gott,
Cecilia