highvibes.blogg.se

 

Jag har börjat meditera en timme varje morgon.

 

Jag sätter klockan på 05.30, gör min morgonrutin med shaktiyoga och shaking, och så sätter jag mig i soffan, blundar och försöker stilla tankarna. Det är ett jävvla liv inne i huvudet, och jag måste verkligen fokusera mig för att inte tänka. Det är ju sjukt svårt, typ omöjligt, att inte tänka på NÅGONTING i EN TIMME, och jag håller hela tiden på att pratar med mig själv inne i huvudet om att "Äsch, nu räcker det! Jag har faktiskt suttit här jättelänge nu, nu vill jag lägga mig igen" eller "Jag kan inte ens sitta med mig själv. Vilken jäla loser jag är", eller "Whoop whoop! Jag är så jäla BRA som går upp svintidigt och liksom mediterar! Jag ba är så jäääla high vibig och mindfulnessig!"

Allt det där är mitt ego som pratar. Som vill ha kvar kontrollen över mig, eftersom den är livrädd för att jag ska fatta att jag kan kontrollera mina tankar, och alltså få tyst på alla historier som egot vill berätta för mig hela tiden, varje dag. Historierna som handlar om vem jag brukade vara, för ett år sen, en månad sen, en dag sen, eller en timme sen. Egot som vill måla upp massa rädslor för mig, tala om för mig att de där ideérna jag får upp, de där briljanta bilderna med de stora visionerna jag har om mitt liv, inte är värda att satsa på, eftersom allt ändå kommer gå åt helvete.

Egot.

När jag fokuserar på min andning får rösten inte lika bra fäste, den tar till och med pauser ibland, och jag upplever en sekund av total tystnad i huvudet.

Det är så skönt!

Men, så kommer jag på att det är tyst, och så börjar jag att prata med mig själv igen...

Grejen är att sitta kvar, hela timmen, tills alarmet ringer, för att bara vara med mig själv, att unna mig den tiden varje dag gör gott!

Jag känner att jag kan "flyta ovanpå" tillvaron, inte grotta ner mig i enskilda händelser, eller ta åt mig av andras humör, inte bry mig så mycket om andras business helt enkelt, utan jag är bättre på att hålla mig i min egen. För mig har det här blivit en typ av egentid, vilket jag verkligen har saknat mitt i småbarnslivet. 

Men jag vill hitta ett bättre sätt att tysta tankarna....kanske ska testa att sitta upp och ner istället, det kanske funkar bättre =)

 

 

Allt gott!

Cecilia